Gud grät när jag föddes
Jag skar mig ut ur livmodern
Med horniga naglar och
Min tvilling åt jag
Gud skrek , min Mor skrek
När jag reste mig på fjälliga ben
Jag dödade min mor och åt hennes ögon
Jag dödade ingen mer
Sen gick en tid
Kontinenter bytta plats
Och nu
Är jag tillbaka
Dömd att se min hud
Slitas i stycken varje morgon
Dömd att få den fastsydd varje natt
Dömd att låta åtta korpar
Hacka ögonen ur mitt huvud
Dömd att se ändå
Dömd för födelse...
Dömd för modersmord...
Dömd att Alltid vara Den Piskade...
Om mig
torsdag, augusti 11, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arkiv
-
▼
2005
(48)
-
▼
augusti
(29)
- Idiot
- Dröm
- Mitt Liv i ett Stulet ögonblick
- Odjur
- Höst
- Nattanteckning 20/7 Nådens år 2005
- Order
- Ner
- Nikotin
- En Epistel Betitlad Kött
- Huggtänder
- Skrift
- Natten
- Homo Ludens
- Flagellant
- All Denna Värdelösa Skönhet
- Exorcism
- Cobra Rax
- Söndag
- För Stort
- Sång
- Feber
- Intet
- Syster Morfin
- Om
- Hopp
- Fågel
- Djur
- Vänner
-
▼
augusti
(29)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar