Om mig

Mitt foto
Pugilistisk Poet och Fanatisk Romantiker...

söndag, oktober 12, 2008

Steal a little and they throw you in jail, steal a lot and they make you king

Jag är en anakronism…En rest av någonting mycket gammalt och dött…En rest av en oskyldigare tid när man faktiskt hade hopp för mänskligheten…Jag är en av de där gamla förridarna för Rättvisa och Frihet…Jag vet, jag vet…Dammiga begrepp som helt saknar relevans idag…Men vad gör man…? Man tror på det man tror…Måste man inte det…?

Mitt hjärta exploderar av hopp…Men utanför min kropp finns det ingenting kvar…Frihet och Rättvisa…Vackra ord…Det är precis vad de är idag…Vackra ord och ingenting annat…För frihet är inget man tar sig eller ens ges tillåtelse att ta sig…Det köper man…Som med rättvisa…Kommoditeter som endast tillerkännes den som har råd att betala…

Har vi inte hört det förut, förresten…? Ringer Avlatsbrev en liten klocka…? Köp dig en plats i himmelen och gör vad faen du vill på jorden…Men det har ju i ärlighetens namn utvecklats lite…För nu köper man inte bara en plats i himmelriket…Man köper hela jävla himmelriket och placerar det där man vill ha det…För det enda värdefulla i denna ack så karga och livlösa värld är väl ändå den heliga penningen…?

Man påstår att sekulariseringen av vårt så vackra medborgarsamhälle medför att folk inte har något att tro på…Men vad finns det för bättre ting att sätta sin tro på än Penningen…? Den är vacker, den prasslar härligt och om du har mycket blir du lite bättre än alla andra…Fast det vill vi ju inte egentligen erkänna…Vi säger att klassamhället är något dött och gammalt…Från en Ond tid när kommunisterna härskade i öster och filmstjärnorna i väster…Nu är den kampen över…Grabbarna i den vita hatten vann…Så vi har inget klassamhälle längre…Nu har vi ”social skiktning” istället…Visst låter det bra…? Precis som Miljötekniker, Föryngringsyta och Miljövänlig energi låter bättre än städare, kalhygge och Tjernobylkärnkraft…

Så låt oss sitta tillsammans och sjunga glada sånger medan den globaliserade ekonomin, som skall frälsa oss alla, bevisar sin gudomliga makt genom att på ett magiskt sätt halvera sitt värde var fjärde timme…Låt oss ta varandra i händerna och sjunga lovsånger över de viktiga tingen i vårt liv såsom Stjärnor på is och BlondinBella…Låt oss konsomera genom att konsumera…Vår nattvard skall vara Coca-Cola och Big-Mac…Ty vi vet ju alla att Kapitalet är vår vän…Kapitalet bryr sig om oss…Kapitalet kommer att ta hand om oss och nynna vackra vaggsånger i vårt öra medan det lägger oss att vila på bäddar av svandun…

Och det där med frihet och rättvisa…Det var väl egentligen ingen som trodde på den grejen…? Eller…? Att tankefrihet kan vara viktigare än stålar…? Att dikt är viktigare än aktier…? Att man kanske skulle låta människosjälen flyga fri för en stund…?

Nej så kom igen nu…! Nu sjunger vi marknadsliberalismens lov tillsammans med alla varslade som inte kan betala sina lån och tillsammans med alla arbetslösa invandrare i alla höghusgetton uti konungariket…! Ty marknaden med sin stora visdom som trotsar logikens lagar och vet att 12 – 22 blir +285 skall rädda oss…!

Och efter detta, denna räddning, denna frälsning, skall de enda som sitter kvar på denna skövlade, brända jord, vara Anakronismerna…Medan alla de frälsta festar på stadsjeepar och Hästens sängar skall anakronismerna lämnas kvar med endast sin fåniga dröm om Frihet och Rättvisa för Alla…!

Och trots allt detta så tror jag…Verkligen Tror jag på att det enda som kan rädda oss är Frihet Solidaritet och Rättvisa…Det finns inget annat…Den andra världen kommer att leda oss in i krig och blodspillan…Kom ihåg var ni läste det först den dagen bomberna faller…

Frihet Solidaritet och Rättvisa…Valet är faktiskt Ditt…

fredag, oktober 03, 2008

Pater Noster

Min barndoms Gud var en mycket sträng Gud…Han såg ner på mig med förakt och straff…Jagade mig med skuld och ondska…Han var överallt, han såg varje mikroskopisk tanke som icke följde Den Rätta Och Raka Vägen…Det gjorde mycket ont i mig…

Jag samlade symboler och tecken, såg vakande ögon i molnen och drömde om svåra straff och plågor…I mina drömmar skrek jag efter befrielse från blod och frälsning…

Det var en Ond tid under dyrkandet av den Gode…

Jag vet egentligen inte när han slutade se på mig med de där svarta omänskliga ögonen som flagellerade min pojkrygg…Jag vet inte…Det tog år av sorg och skräck för att inse att Gud och Skuld inte var samma sak…

Men nu…Jag tror på Gud…Men det är ingen straffande, ond och övermäktig Skuld jag ser…Det är en ljus skugga…

Jag tror på symbolerna och ritualerna…Det finns en trygghet att hämta där…Att äta och dricka som en religiös handling…Det finns en trygghet i att följa tiden genom välsignelser och i att bara för en liten stund bli befriad från skuld och rentvättad i gudomlig förlåtelse…

Pater noster, qui es in caelis,
sanctificetur Nomen tuum.
Adveniat regnum tuum.
Fiat voluntas tua,
sicut in caelo et in terra.
Panem nostrum quotidianum da nobis hodie,
et dimitte nobis debita nostra
sicut et nos dimittimus debitoribus nostris.
Et ne nos inducas in tentationem,
sed libera nos a malo.

Är det inte vackert…? Så och på jorden så som I himmelen…Känns det inte tryggt att höra allt det där…? Även om det kanske inte är sant så är det jävligt vackert…Man blir tårögd…För i ett visst mån av dogmatik kan man faktiskt vila…Om inte annat i illusionen om att det skulle finnas ett Evigt, ett Oföränderligt, ett Alltid, ett Alfa och ett Omega…? Att innan början så fanns det en evighet…Och efter slutet finns det en evighet…Det där emellan är livet…

Det där tröstar mig de dagar då döden grinar mig i ansiktet…För vi ska dö…Vi alla…Upphöra, försvinna, upplösas…Det är det enda sanna vi vet, även om vi spenderar den mesta tiden med att inte låtsas om det…Vi ska dö…Så enkelt och så svårt…Vi ska dö…Men delat med den övertygelsen finns faktiskt en annan övertygelse…Den om att vi inte kommer att behöva tillbringa evigheten ensamma…Och att det faktiskt finns större ting i världen än de vi inbillar oss att vi förstår…

sed libera nos a malo.

Amen