Vid horisonten skådades ändå ett visst ljus...

  Jag är inte den som brukar skryta...Men jag fick sånt jävla bra betyg på den här grejen på min kreativt skrivande-kurs att jag känner att världen bör få del av detta...God förnöjelse...

Caféet var långsamt på väg in i den sorglösa eftermiddagslunken efter lunchrusningen. De små borden med blå dukar var glest besatta. Kanske en tredjedel var upptagna. Möjligen mindre. Ur de små högtalarna i taket flöt obestämbar musik av den sort som bara är en vagt melodiös gröt av försiktiga toner. Jag tänkte inte alls på det. Det jag egentligen tänkte på var en öl. En stor kall frostig underbar öl. En sprittande dansande fantastisk öl som skulle få mig på nivå, justera tillvaron och låta den där eggen av bakfylleångest dra åt helvete. Men det märktes inte på mig. Mitt ansikte var sorterat i något som jag hoppades var idelt välvilligt medlidande. Det var ju ändå min exfru som satt framför mig vid bordet och behövde någon att utgjuta sin klagan över. Min lilla terapihamster kallade hon mig. Visst är det fantastiskt? Terapihamster. Jesus.

   - Du vet att jag har varit till doktorn med min konstiga mage, va? Hon rörde febrilt i kaffekoppen. Skeden klirrade som en mycket irriterad klocka.

   - Du vet vad de sa? De sa att det var psykologiskt. Att de inte hittade något fel. De tror att det är stress. Men jag är inte stressad. Tycker du att jag är stressad? Verkar jag stressad? 

   - Nja, sa jag. Du verkar väl kanske inte helt avslappnad. Lite spänd sådär.

Det var milt sagt en lögn. Människan var uppskruvad som en överspänd fiolsträng i en dynamitlåda. Men eftersom jag kände henne ganska väl visste jag vad som kunde och inte kunde sägas. Jag orkade inte med en längre terapisession idag. Jag orkade egentligen inte med någonting annat än en öl. En stor kall öl. Men det var också en sån sak som inte kunde sägas. 

   - Har du hört något från Björn och Agneta? Jag ville egentligen inte veta. Jag ville bara byta ämne. Hon började få någonting mörkt och hysteriskt i blicken. En åder dunkade taktfast och fullt synligt på hennes magra hals. 

   - Försök inte byta ämne! Försök för fan inte byta ämne! Det här är viktigt. Tror du inte jag fattar mer än de där förbannade doktorerna? Tror du inte jag vet vad det är för fel på min mage? Hon var farligt nära skrikvolym nu. Några av de kvarvarande gästerna höjde ögonbryn åt vårt håll. 

   - Men Barbro, lugna ner dig lite. Andas och ta det lite lugnt. Du...

   - Ta det lugnt?! Ta det lugnt säger du! Hur ska jag kunna ta det lugnt när jag har en stor fisk i magen som läkarna vägrar berätta om!

Jag kände hur hakan föll mot bröstet. Den föll faktiskt rakt ner utan att jag kunde göra något åt det. Jag har alltid trott att det där bara var något man sa, att man tappade hakan. Men si och förundras, gott folk. Det är en fysikalisk sanning, sann och viss. 

   - Men Barbro, du, det går ju inte. Vad är det du säger? En fisk? Du kan inte mena...

   - Klart jag kan mena! Jag har en fisk i magen. Det är därför jag är så smal. Den äter ju upp allt jag äter! Jag känner den om nätterna när den snurrar runt därinne. Doktorerna ville inte tro på mig. De ville lägga in mig. Men där sa jag stopp. För det såg jag på dem var de tänkte lägga in mig. Det var inte för att operera och ta bort fisken. De tänkte låsa in mig på dåravdelningen! Det sista ordet skrek hon. Jag stirrade på henne. Kvinnan jag varit gift med i tolv år innan hon tröttnat på mig. Kvinnan som ändå kallade mig sin terapihamster. Kvinnan som nu stirrade på mig med stora åskande ögon och sammanbitna käkar. Jag stirrade tillbaka. Mina ögon åskade inte. Antagligen påminde de starkt om ögonen på en rädd hamster. Törsten brände i halsen. Den där längtan efter en öl hade växt till ett behov. Den del av min hjärna som hyser den där alkoholälskande rumlaren var i uppror, torka rådde, brinnande nerver måste släckas med idel skummande maltdryck. Jag stirrade på henne. Hon stirrade tillbaka. Det såg ut som om hon ville döda mig.

    - Men för fan, Barbro, sa jag. En fisk? Du hör ju själv hur det lå...

    - Inte ett ord till från dig. Hon höll upp en smal välmanikyrerad hand som en stoppskylt. Inte. Ett. Ord. Hon reste sig snabbt. Stolen tippade bakåt, verkade vilja ramla, men lät till slut ändå bli. Barbro stirrade på mig. Hennes blick var som glödande taggtråd. Jag fann det för gott att hålla käften. Ibland förvånar jag mig själv. Hon lämnade caféet med en högdragen smidighet som jag en gång funnit vacker. Jag satt kvar en stund. Tänkte på fisken i hennes mage. Tänkte på psykdoktorer, piller och sprutor. Tänkte på Barbro. Tänkte att det ändå var skit samma. Hemma låg det sexton stycken öl i kylen. Vid det här laget skulle de vara nordpolskallt underbart sprittande frostiga. Jag reste mig och gick. Sexton stycken. Det skulle kanske räcka en dag som denna. Kanske. 

Don’t the moon look good, mama...

Månen dansar lätt över husen. Klar och skarp. Speglar sig i viken utanför fönstret.
I månskenet bli vattenytan mjölkvit. Som en stillsam dimbank.
Det råder augusti och sommaren vänder sig för att gå.

Det är ett annat ljus nu, en annan himmel. Augustis nätter har en dröm om frost i sig.

Jag vässar min penna och stämmer min gitarr. Månen vilar hög och märklig över hustaken.

Nätterna är mörkare och sommaren reser sig för att gå. Evighetens stora urverk låter ännu en kugge röra sig i maskineriet.

Jag är fortfarande en främling här, i denna stad, där det finns prång och gränder jag aldrig sett. Gatorna vindlar sig alltid någon annanstans och mina fötter får aldrig riktigt fäste.

Och månen vandrar, förstulet, över himlen. Låter blänket i viken slockna. Nu är där bara svart vatten. Sommaren reser sig för att gå och hösten vaknar bakom horisonten. Jag har vässat min penna och stämt min gitarr. De är de enda vapen jag har. Men jag tror att de räcker.

Jag hoppas de räcker...

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com

Hej Konsument

Liten katekes, betitlad "Hej konsument" rörande den så kallade “Arbetslinjen” och dess verkan såsom "incitament" att föra en trygghetsnarkomaniserad befolkning in i det heliga kapitalalstrande, allting överskuggande arbetet.

Hej konsument.

Är du moloken, konsument?

Är du inte lycklig och produktiv, konsument?

Känner du en klump i magen, konsument?

Oroar du dig, konsument?

Tänker du ibland

att här finns ingen trygghet kvar?

Tänker du så konsument?

Då saknar du incitament.

Är du rent av arbetslös, konsument?

Är dina A-kassedagar snart slut, konsument?

Har du inte råd att laga dina tänder, konsument?

Förstå då, konsument, att detta är ditt incitament.

För att du icke skall falla, konsument,

har vi tagit bort skyddsnätet.

För rädsla, konsument, är ditt största

incitament.

Är du inte lönsam, konsument?

Det måste du bli. Det är ditt incitament.

Du måste förstå, konsument, att ingenting i världen

är gratis. Du måste förstå, konsument,

att en välnärd välfärd inte är en trygghet.

Du måste förstå, konsument, att trygghet skrämmer ingen.

Du måste förstå, att utan en piska

arbetar ingen och arbete, konsument, är heligt. 

Du måste förstå, konsument,

att det du tror är otrygghet i själva verket är

ditt incitament.

Arbete är alltid lycka, konsumet.

Arbete är din fostran, konsument.

Arbete är det som föder

och göder, konsument.

Arbete är pengar

och pengar är bra, konsument.

Lär detta konsument.

Pengar är bra 

och har du inga, konsument,

så kommer de strax.

Vi kallar det nedsippring, konsument.

Ety den som har, konsument, skall konsumera

och genom detta konsomera det förbund

som låter pengen sippra till din ficka.

Detta är evangelium, konsument.

Detta är elementa, konsument.

Du skall vara produktiv, konsument.

För utan produktion ingen vinst.

Är det förstått, konsument?

Lediga händer

är djävulens verkstad, konsument.

Att den som icke arbetar heller icke skola äta

har vi vetat sedan Luthers tid.

Att du inte har råd, konsument, är ett incitament.

Att du är sjuk, gammal, outbildad eller ung är ditt incitament.

Exekutiva auktioner är ditt incitament.

Hungriga vargar jagar bäst, konsument.

Mätta, gödda vargar jagar inte alls.

De är mätta och har tid att tänka.

De saknar incitament.

Mätta vargar ifrågasätter.

Vi har inte tid för frågor, konsument.

Vi vill ha resultat och kapital, konsument.

Vi vill ha skarpa, arbetande muskler

som gör som tillsagt och icke frågar.

Är det förstått, konsument?

Utan incitament stannar

vinsthjulet. Utan incitament

blir du mätt, nöjd, däst och improduktiv.

Vi kan inte ha det så, konsument.

Vi kan inte ha det så.

Tänk på vinsten, konsument.

Tänk på vinsten.

Du måste vara konsument, konsument.

Du måste arbeta, konsumera och konkurrera, konsument.

Du måste vara lönsam, konsument.

Hungriga vargar jagar bäst, konsument.

Hunger är ett bra incitament, konsument.

Den hemlöse är ett incitament.

Du, konsument, ska vara glad att du har ett hem.

Du, konsument, ska vara tacksam för ditt arbete.

Du, konsument, skall aldrig glömma

att den som icke arbetar

skola heller icke äta.

Den otrygghet du påstår finnas, konsument,

finns inte. Otrygghet är din trygghet.

Otrygghet är ett incitament.

För den som icke arbetar

skola heller icke äta.

Är vi överens konsument?

En välfärd skapar lata människor, konsument.

Du förstår inte det där. Lita på oss! Se det som

det incitament det är.

Se det som det verkligen är.

Se det som så, att den som arbetar i sitt anletes svett, konsument,

han skola äta sig mätt.

Hej konsument.

Det är ur produktivitet

det goda föds.

Du skall slita för ditt dagliga bröd, konsument.

Det finns inga genvägar.

Du måste vara lönsam, konsument,

du måste vara produktiv.

Arbete finnes, konsument.

Och finnes inget arbete, konsument,

så är det ditt incitament.

Finnes inget bröd, konsument, så är det

ditt incitament.

Och tar vi bort ditt arbete, konsument,

så är det ditt incitament.

Du måste vara lönsam, konsument.

Du måste göra din plikt, konsument.

Arbete finnes, konsument.

Du får bara inte ha för höga krav.

Trygghet, heltid, anställningsskydd

är bara ord, konsument.

De tynger dig, får din kropp att slappna.

För du, konsument, vet att det otrygga är

ditt största incitament.

Hej konsument.

Vi har inga klasser här.

Det har vi haft, men de tog vi bort.

Att du tror dig vara underklass, att du tror dig vara

en sparkad hund utan trygghet är bara ett incitament.

Det ska löna sig att arbeta, konsument.

Att icke arbeta, konsument, skall straffas.

Du förstår, konsument, att straffet

är ett incitament.

Minns detta när kassan är skral

och du inte får heltid eller understödet tar slut:

Detta är ditt incitament.

Det ska löna sig att arbeta.

Och lönar det sig ej, konsument,

så gör du fel. Fel yrke, fel läggning

fel ursprung, fel släkt.

Du gör fel, konsument.

Men frukta ej!

Se detta som ett stort och vackert incitament.

Arbete finnes, konsument.

Det är längst ner på stegen, konsument.

Det är smutsigt och otryggt och dåligt betalt.

Men, konsument, det är ditt incitament.

Att dina tänder ramlar ut

är ditt incitament.

Att dina kläder är trasiga

är ditt incitament.

Ryck upp dig konsument!

Du skall icke förslappas under

trygghetens ok.

Gack upp och stån, konsument!

Längst ner på stegen

är bättre än ingen plats alls, nicht wahr?

Hej konsument.

Tycker du att ett samhälle

där alla är rädda inte är

rätt samhälle?

Då har du fel, konsument,

ety rädslan är ett incitament.

Rädslan är ditt största incitament,

konsument.

Rädslan, konsument, är det

som ska piska slöheten ur kroppen.

Rädslan, konsument, är din räddning

och frälsning.

Rädslan, konsument, är det

som håller dig i schack.

Rädslan, konsument, är det

som håller dig alert.

Glöm aldrig bort, konsument,

att den som arbetar i sitt anletes svett

han skola leva i evärdeliga tider.

Detta är vårt löfte, konsument.

Och om du tror att vi ljuger,

se detta som ett incitament!

Vi har rationaliserat, konsument.

Vår morot är en piska.

Och din rädsla må tära och skära, konsument,

den må hålla dig vaken om natten, konsument.

Men glöm aldrig, O konsument,

att rädslan är ditt incitament.

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com