Om mig

Mitt foto
Pugilistisk Poet och Fanatisk Romantiker...

tisdag, november 18, 2008

Der Untergang

Entropi…Det är ett mycket vackert ord…Entropi…Smaka lite på det…Entropi…Det är ett mått på oordningen i, inte bara tillvaron, utan i själva universum och tiden och ljuset…

En gång, säger de lärde, var alltet en enda uratom…Entropin var noll…Ordningen var total…Allt som fanns var denna urkärna, denna ensamma livmoder, som svävade i absolut orörlighet…För runt fjorton miljarder år sedan föddes Rummet…Ur detta intet skapades själva rummet och tiden…Och detta tillstånd av absolut ordning upphörde…Sedan den dagen lever vi i en ständigt ökande entropi…Ett ständigt expanderande kaos som helt obarmhärtigt driver sig framåt och utåt…Själva tiden vräker sig ut tillsammans med rummet och ljuset…Vi driver alla längre och längre ifrån varandra…Detta är ett faktum…

Vart vi är på väg är däremot inte ett faktum…Det finns egentligen tre skolor…: Den första skolan säger att entropin bara kommer att öka tills utvidgningsenergin tar slut…Dagen då Allting stannar…Tiden kommer att stanna och stjärnorna slockna…Entropin kommer att nå sitt maximum…Oordningen kommer att vara så total att död är det enda som återstår…Död och kyla…Ett kallt tomrum där endast ensamma atomer svävar…En död i tystnad…

Den andra skolan säger att universum är en konstant som kommer att avstanna i ett tillstånd av jämvikt mellan krafterna och balansera på undergångens knivs egg i evinnerliga tider…

Den tredje skolan säger att när universum når sin yttersta gräns så vänder förloppet…Det är den här skolan som är intressantast…För tänk vilka konsekvenser detta får…Allting vänder…Entropin minskar…Allt blir helt igen…Alla krossade porslinstallrikar blir hela igen…Alla bortkastade liv finns igen…Allt reser bakåt i tiden mot sin egen födelse…

Alla onda handlingar görs ogjorda…Alla mördade får liv igen…All orättvisa blir ogjord…Med ljusets hastighet kommer vi att resa tillbaka in i det där urtillståndet, in i den där urlivmodern, som kommer att sväva i det renaste av hav…Intets hav…Och bara vara Ursprung…Vi alla kommer att vända åter från döden och bli ofödda…

Det är kanske det som är paradiset…?

söndag, oktober 12, 2008

Steal a little and they throw you in jail, steal a lot and they make you king

Jag är en anakronism…En rest av någonting mycket gammalt och dött…En rest av en oskyldigare tid när man faktiskt hade hopp för mänskligheten…Jag är en av de där gamla förridarna för Rättvisa och Frihet…Jag vet, jag vet…Dammiga begrepp som helt saknar relevans idag…Men vad gör man…? Man tror på det man tror…Måste man inte det…?

Mitt hjärta exploderar av hopp…Men utanför min kropp finns det ingenting kvar…Frihet och Rättvisa…Vackra ord…Det är precis vad de är idag…Vackra ord och ingenting annat…För frihet är inget man tar sig eller ens ges tillåtelse att ta sig…Det köper man…Som med rättvisa…Kommoditeter som endast tillerkännes den som har råd att betala…

Har vi inte hört det förut, förresten…? Ringer Avlatsbrev en liten klocka…? Köp dig en plats i himmelen och gör vad faen du vill på jorden…Men det har ju i ärlighetens namn utvecklats lite…För nu köper man inte bara en plats i himmelriket…Man köper hela jävla himmelriket och placerar det där man vill ha det…För det enda värdefulla i denna ack så karga och livlösa värld är väl ändå den heliga penningen…?

Man påstår att sekulariseringen av vårt så vackra medborgarsamhälle medför att folk inte har något att tro på…Men vad finns det för bättre ting att sätta sin tro på än Penningen…? Den är vacker, den prasslar härligt och om du har mycket blir du lite bättre än alla andra…Fast det vill vi ju inte egentligen erkänna…Vi säger att klassamhället är något dött och gammalt…Från en Ond tid när kommunisterna härskade i öster och filmstjärnorna i väster…Nu är den kampen över…Grabbarna i den vita hatten vann…Så vi har inget klassamhälle längre…Nu har vi ”social skiktning” istället…Visst låter det bra…? Precis som Miljötekniker, Föryngringsyta och Miljövänlig energi låter bättre än städare, kalhygge och Tjernobylkärnkraft…

Så låt oss sitta tillsammans och sjunga glada sånger medan den globaliserade ekonomin, som skall frälsa oss alla, bevisar sin gudomliga makt genom att på ett magiskt sätt halvera sitt värde var fjärde timme…Låt oss ta varandra i händerna och sjunga lovsånger över de viktiga tingen i vårt liv såsom Stjärnor på is och BlondinBella…Låt oss konsomera genom att konsumera…Vår nattvard skall vara Coca-Cola och Big-Mac…Ty vi vet ju alla att Kapitalet är vår vän…Kapitalet bryr sig om oss…Kapitalet kommer att ta hand om oss och nynna vackra vaggsånger i vårt öra medan det lägger oss att vila på bäddar av svandun…

Och det där med frihet och rättvisa…Det var väl egentligen ingen som trodde på den grejen…? Eller…? Att tankefrihet kan vara viktigare än stålar…? Att dikt är viktigare än aktier…? Att man kanske skulle låta människosjälen flyga fri för en stund…?

Nej så kom igen nu…! Nu sjunger vi marknadsliberalismens lov tillsammans med alla varslade som inte kan betala sina lån och tillsammans med alla arbetslösa invandrare i alla höghusgetton uti konungariket…! Ty marknaden med sin stora visdom som trotsar logikens lagar och vet att 12 – 22 blir +285 skall rädda oss…!

Och efter detta, denna räddning, denna frälsning, skall de enda som sitter kvar på denna skövlade, brända jord, vara Anakronismerna…Medan alla de frälsta festar på stadsjeepar och Hästens sängar skall anakronismerna lämnas kvar med endast sin fåniga dröm om Frihet och Rättvisa för Alla…!

Och trots allt detta så tror jag…Verkligen Tror jag på att det enda som kan rädda oss är Frihet Solidaritet och Rättvisa…Det finns inget annat…Den andra världen kommer att leda oss in i krig och blodspillan…Kom ihåg var ni läste det först den dagen bomberna faller…

Frihet Solidaritet och Rättvisa…Valet är faktiskt Ditt…

fredag, oktober 03, 2008

Pater Noster

Min barndoms Gud var en mycket sträng Gud…Han såg ner på mig med förakt och straff…Jagade mig med skuld och ondska…Han var överallt, han såg varje mikroskopisk tanke som icke följde Den Rätta Och Raka Vägen…Det gjorde mycket ont i mig…

Jag samlade symboler och tecken, såg vakande ögon i molnen och drömde om svåra straff och plågor…I mina drömmar skrek jag efter befrielse från blod och frälsning…

Det var en Ond tid under dyrkandet av den Gode…

Jag vet egentligen inte när han slutade se på mig med de där svarta omänskliga ögonen som flagellerade min pojkrygg…Jag vet inte…Det tog år av sorg och skräck för att inse att Gud och Skuld inte var samma sak…

Men nu…Jag tror på Gud…Men det är ingen straffande, ond och övermäktig Skuld jag ser…Det är en ljus skugga…

Jag tror på symbolerna och ritualerna…Det finns en trygghet att hämta där…Att äta och dricka som en religiös handling…Det finns en trygghet i att följa tiden genom välsignelser och i att bara för en liten stund bli befriad från skuld och rentvättad i gudomlig förlåtelse…

Pater noster, qui es in caelis,
sanctificetur Nomen tuum.
Adveniat regnum tuum.
Fiat voluntas tua,
sicut in caelo et in terra.
Panem nostrum quotidianum da nobis hodie,
et dimitte nobis debita nostra
sicut et nos dimittimus debitoribus nostris.
Et ne nos inducas in tentationem,
sed libera nos a malo.

Är det inte vackert…? Så och på jorden så som I himmelen…Känns det inte tryggt att höra allt det där…? Även om det kanske inte är sant så är det jävligt vackert…Man blir tårögd…För i ett visst mån av dogmatik kan man faktiskt vila…Om inte annat i illusionen om att det skulle finnas ett Evigt, ett Oföränderligt, ett Alltid, ett Alfa och ett Omega…? Att innan början så fanns det en evighet…Och efter slutet finns det en evighet…Det där emellan är livet…

Det där tröstar mig de dagar då döden grinar mig i ansiktet…För vi ska dö…Vi alla…Upphöra, försvinna, upplösas…Det är det enda sanna vi vet, även om vi spenderar den mesta tiden med att inte låtsas om det…Vi ska dö…Så enkelt och så svårt…Vi ska dö…Men delat med den övertygelsen finns faktiskt en annan övertygelse…Den om att vi inte kommer att behöva tillbringa evigheten ensamma…Och att det faktiskt finns större ting i världen än de vi inbillar oss att vi förstår…

sed libera nos a malo.

Amen

tisdag, september 23, 2008

Mother, do you think they´ll drop the bomb…?

Vaknar världen någonsin…? Hela generationer kastas bort i krig och vanvett…Det skramlas med med stridsvagnar och atombomber…

Ska vi kväva varandra med hot igen…?

När de nya demonerna inte skrämmer folket tar man fram de gamla…

Vi måste tydligen hata för att överleva…

Ändå vet vi att varje människa är mittpunkten i sitt eget universum…För rakt in i den punkt där ögonen möter själen slungas alltet och tiden...Och ur varje människa strömmar varenda galax som någonsin levt eller dött i evighetens rymd…Ingen av oss är ersättlig…Varenda en av oss har en skalle full med blommor och minnen…

Ändå lever vi bara vidare i en värld av axelryckningar…

Medan vi betraktar ett ensamt blad som faller eller tänker på en solig sommar eller drömmer står en miljon svarta raketer och väntar fyllda med det mest absoluta av vansinne…Och makten över dessa raketer är icke vår…

Vem inbillade oss att vi måste hata så mycket…? Vi föder och göder vår egen undergång utan att ens stanna upp och reflektera eller protestera…Hur kunde det gå så…? Vi lever i den mest upplysta av tider…Ändå behåller vi de vapen som en dag skall förgöra oss…Kan den ekvationen någonsin stämma…?

Vi vet och kan bygga ett Utopia…Men det vi gör föder bara bitterhet och hat…Jag förstår inte varför det blev så…Jag vet inte vad som bör göras…Jag vet inte…

Det enda jag vet är att jag hoppas…Hoppas och försöker, om inte älska min nästa, så åtminstone respektera min nästas rätt att leva och vara en fri människa…

Det kanske är för sent redan…Vi kanske startade maskinen som förgör oss den dag vi reste oss upp och började gå på bakbenen…Kanske…Men det behöver inte vara så…Ett öde är aldrig hugget i sten…Jag vet att det skulle kunna vara annorlunda…Jag vet…

Det kommer inte att rädda någon av oss, varken dig eller mig…Men just nu räcker det kanske…Att jag vet…Och du vet…Så vi kan hoppas…

Hoppas…

fredag, september 19, 2008

You got to play your harp until your lips bleed

När sinnessjukdomen kryper allt djupare in i benen och allt hopp för länge sedan drunknat i vulgär grönska…Då kommer hösten och jagar sommarens förbannade infektion ur kroppen…

Luften stiger och bladen firar sin död med klara färger…Man kan faktiskt andas igen…

Detta är uppvaknandets tid, mörkrets tid, stjärnhimlens tid…

Vi stiger fram som segrare ur denna kamp mot värmen och ljuset…Vi drar på oss rocken som är vårt normaltillstånd…För vad vi än säger behöver vi detta…En himmel som aldrig slutar, en luft som skär våra kinder med röda rosor och en dag som faktiskt slutar innan man somnar…

När frosten målar sina galaxer på gräset, då skriker livet i mig…Varför vet jag inte…Detta skall ju vara döendets tid…Men för mig börjar livet på hösten…Fast jag har ju alltid varit en bakvänd jävel…

När andedräkten föder en egen skugga framför munnen är man aldrig ensam…

tisdag, september 16, 2008

Människosjälens Ingenjörer

Visst är det härligt att se hur effektiv ”Marknadens självläkande kraft” är…? Visst är det underbart att se hur kapitalister gång på gång går i samma fälla och sätter krokben för sig själva…? Fyratusenfemhundra miljoner…Smaka på den lilla nuffran…Fyratusenfemhundra miljoner…Det är vad Lehman Brothers råkar vara skyldiga i dagsläget…Och varför, frågar man sig gärna, Varför, Oh Varför, kunde det bli såhär…? Var det Marsianer…? Var det dåliga karmavibbar på frukostfrallan…? Var det en ondskefull bankrånare med en gigantisk säck som råkade stryka förbi…?

Nix pix…Tyvärr får man säga att så icke var fallet…Tyvärr, därför att det är lättare att förstå hur fyratusenfemhundra miljoner kan försvinna om det beror på en för ägarna utomstående och icke förutsägbar variabel…Men här finns det egentligen bara en variabel…Den är inte okänd men mycket obehaglig…: Vi Är Styrda Av Arslen…That´s it and that´s that…Arslen som inte har en tillstymmelse till ädlare känslor i sin själ än hur man låtsas att 1+1 kan bli 46 om man är lite kreativ med belåningen…Arslen som inbillar sig att världen blir rättvis bara det finns chanser till absurda mängder stålars…Arslen som helt enkelt vägrar inse att man inte kan skicka ut mer stålar ur en kassakista än det kommer in…

Och vet ni vad, kära medmänniskor, det som fascinerar mig mest är…: Varför låter vi dessa Arslen sätta på oss i arslet en gång vart femtonde till tjugonde år…? Varför…? Det är inte så att det saknas idéer…Vi skulle kanske kunna tänka oss att man inte helt litar på att en människa, vars största mål här i livet är att ständigt fördubbla sina tillgångar, kommer att hålla sig till spelreglerna…? Vi kanske inte skulle göra det hela jävla tiden…? Det kanske finns en viss möjlighet att de som ställer sig högst på alla världens höga barrikader och skriker ”En Fri Marknad Skapar Rättvisa Så Vi Klarar Oss Utan Regler” och sen sätter sig på pottkanten utan att dra ner brallorna kanske inte är de som ska få bestämma spelreglerna…?

För hur känns det egentligen när en gigantbank som Lehman Brothers å ena sidan hjälper till att fiffla bort en hel massa miljarder i skattepengar och å andra sidan ropar på stormamma staten att komma med en hink av just skattepengar för att hjälpa till när SkatteFrihetens Förkunnare och Evangelister har spolat ner stålarna på muggen…? Hur känns det…? Hur känns det att stå för kalaset när du själv inte ens fick titta på tårtan…?

För det är just det Vi gör…Vi pröjsar och pröjsar och om tjugo år till, när en hel jävla generation har slösats bort på arbetslöshet och en hel massa utblottade jävlar har hängt sig i garderoben, så kommer vi att pröjsa igen…

Och varför…? Tjae…Jag ser inget annat svar än att vi helt enkelt är dumma i huvudet…Vi står här med lätt dreglande munnar och halar upp lädret så fort nån säger till oss…

Alltså…Ibland inbillar jag mig att det någonstans finns en bred folkbas som kommer att resa sig upp och protestera mot allt detta…Som kommer att demonstrera och bojkotta och helt enkelt ställa till ett jävla liv för att få lite vanlig jävla rättvisa…Ibland tror jag att det finns något sånt…Och då får jag en liten gnista i mitt, ack så tunnliknande, bröst som kanskekanskekanske är hopp…Sen brukar vanligtvis denna jävla fårskock som är mänskligheten se till att den där lilla gnistan släcks och bara lämnar efter sig lite illaluktande rök…

Men vi får väl se…Kanske kan vi äntligen lära oss något av allt detta och se till att saker och ting förändras…Kanske…Men eftersom vi egentligen talar om ett släkte som inte har kommit på att man inte ska slå varann på käften efter sisådär 2000 år av civilisation så är mitt hopp föga…Vi kanske ska hoppas på istider, översvämningar, pandemier och utrotning…?

Kackerlackorna har säkert bättre koll på det där med solidaritet…

lördag, augusti 09, 2008

Insanity Factory

Den här staden där jag för tillfället bor är en bra stad…Den har en mycket bred gågata som sträcker sig rakt igenom hela citykärnan…En riktig Mainstreet…Och alla städer med en Mainstreet är per definition bra städer…För ibland måste man få känna sig som den revolverman man är…Man måste helt enkelt få gå där och skramla med sina imaginära sporrar och vara på våg till sin alldeles egna High Noon…Där man ska dra sin revolver innan den svartmuskige skurken har dragit sin…Man riktigt hör den där låten ”Oh don´t forsake me oh my darling” medans man går där…Även om det är en vanlig jävla onsdag och man är en vanlig jävla man som är på väg till bussen så finns den där…Tankens eko om att man i en annan tid skulle ha varit på väg mot sitt öde som skulle avgöras i en skur av krut och bly…Det är romantiskt, ja visst…Men vafan…Jag är världens största romantiker så varför skulle inte mina dagdrömmar vara romantiska…?

De är sällsynta idag…De där gågatorna där du kan kryssa fram mellan människorna och drömma om tyngden av ditt läderhölster på höften…Nu finns det mest gallerior som begraver dig i köphets…

Men icke i denna stad…Här har man sparat en liten gata, ett enda stråk, som kan beträdas av oss revolvermän så att vi kan drömma oss bort till den sista ärans strid vid OK corrall…

Det är en bra sak…Man ska Alltid eftersträva att nära Drömmarna…

tisdag, juli 22, 2008

Utility-knife Blues

Alla människor är trasiga…Vinden drar ut en enda ensam dammvirvel vid trottoarkanten…Det är juli i Sverige…Långsamt andas en buss ut diselpustar…Över himlen fransar sig ett litet mörkt moln…Motorvägen ekar mellan husfasaderna…Sommargrönskan svämmar över och slokar med dammiga bladådror…

Alla människor är trasiga och vandrar framåt i tiden med kuslig regelbundenhet…

Vinden är ett overkligt väsen…Och för mig är det aldrig idag…Bara igår eller imorgon…Aldrig idag…

Slaveriet är ofrånkomligt…Sorgen är stor och grå…

Alla människor är trasiga och andas i takt med stegen som ekar mot den torra asfalten…Det luktar alltid död av juli i Sverige…Död och vapenvila…Elementen är inspärrade…Allt som finns är en dyster värme eller ett jolmigt regn…Ingenting däremellan…

Alla människor är trasiga och vackra och stirrar upp mot himlarna där det inte finns någon frälsning utan bara en likgiltig evighetsrymd som är alltför storslagen för att ha tid att frälsa…

Mörkret är alltid borta i juli…Men ljuset gör världen till en scen…Jag inbillar mig att publiken har röda och lysande ögon…

Alla människor är trasiga...De letar sig fram i gatulabyrinterna och skriver sina egna gåtor…Vi är alla mycket vackra…

lördag, juli 12, 2008

Memento Mori

Det är stora ord…..Kom ihåg att Du är dödlig….Men sanna….Vad fan gör man…?....Det är ord som jag skrivit på mitt badrumskakel ettusen gånger….Ni talar med en man som stått på raknivseggen….Bokstavligt talat....Men det finns inga nyheter därifrån….Det var bara jag som var dum nog att inte fatta…..Inte fatta att vi alla skall dö….En dag eller så kommer vi alla att dö…Dö…Det infinita…Det sista punkten….Döden dö….Vi kommer alla dit…Det är den enda garanten….Så varför skynda….?....Ett år elller femtio i plåga…? Är det någon skillnad….?....Mjoe….Det är faktiskt skillnad….För om du tillbringar ens en enda sekund av dessa intjänade år med att GeGeGe….Så har du vunnit din plats i himlen….Det är säkert…..Hälsa från mig till Sankte Per så får du komma in….Det enda han kollar är ditt Give-Konto…Står du på plus där, så är du Home Free…För det är i den enda skeunden det ligger..Den där sekunden när du ger en annan din kärlek…Där du lyfter en annan människa till skyarna…Där du låter allt låtsat falla och Ger denna andra människa ett enda litet milligram hopp om att denna människa är unik….Gör detta en gång under din livstid….Så kommer du in i himmelen….Det är säkert…Tro på mig….En enda sekund av vacker medkänsla skänker dig evigt liv….Så är det…

För döden ligger i förnekandet….I Förnekandet av någon annans aspirationer på Konst…I att sänka någon annan till den nivå där man själv för tillfället dväljes…Döden finns i själviskheten….Även om den är omedveten….Ditt enda Credo skall vara Tänk…!...Ety uti tanken är du Fri och Rättvis…

torsdag, juli 10, 2008

FRAllelala

"If you want a picture of the future, imagine a boot stomping on a human face -- forever."
George Orwell


Det här är egentligen bluff och båg…Inbillar sig någon att underrättelsetjänster inte skulle spionera på vem faen de vill om det skulle vara olagligt…? Underrättelsetjänster gör vad faen de vill när faen de vill…Det ligger liksom i deras natur…

Men…När man ger förtrycket lagstöd är det dags att dra öronen åt sig och sätta ner den lilla fosselassen och säga att…: Nu är det jävlar i min bidé stopp…När övervakningssamhället faktiskt är en realitet är det dags att tagga ner…

Samhällsfördraget är sedan länge dött…Det som skulle vara kollektivet av oss alla för oss alla har slitit kopplet och är nu en autonomt existerande koloss som vi har skrivit över makten på…

Kalla mig misantrop…Men om trettio år kanske vi ser tillbaka på just den här tiden som begynnelsen av Storebrorstiden…Det låter kanske överdrivet idag…Men vänta bara...

I vårt kollektiva namn har man fattat beslut om att avlyssna ALL trafik i jakten på störande element för vår kollektiva säkerhet…

Men det som hotar oss är inte terroristplaner på flykt i cyberrymden…Det är psykfallet som nekas vård om och om igen och till slut slaktar av tvång eller desperation…Lite pengar i den riktiningen skulle göra livet tryggare för en hel del av oss…

Det värsta är egentligen lögnen…Syftet med FRA-lagen är ju att samla underrättelser om Ryssland för att sedemera byta dessa mot lite matnyttigare info från Storpappa USA…Egentligen inget fel…Ety signalspaning öserut har förekommit ända sedan Gösta Bohman gick i kortbyxor…Men det vore ju rätt uppfriskande om Führer Reinfeldt kunde vara ärlig och säga att detta är syftet med lagen…

Om att Inga Oegentligheter Skall Kunna Förekomma Eftersom Vi Har Lagstöd…: Bullshit…Regeringar har Alltid fifflat och kommer Alltid att fiffla…Det är snudd på en naturlag…

Men det är inte det intressanta i allat detta…Det intressanta är Var Kommer Det Att Sluta…?

Varför inte En kamera i Varje Hem…? Protesterar du medborgare…? Men vad har du då att dölja…? Allt sker med det allmännas bästa för ögonen…Det är säkert…Precis som Atombomben, Clusterbomber och Hoppminor också uppfanns för att försvara oss De Fria mot hunnerna och barbarerna…

Tro inte på din riksdagsman…Han eller Hon är en lögnare…Ska vi komma överens om den dealen…? Tro inte på dem som säger att några åsikter inte skall registreras….För de kommer de att göras…Utrensningens Tid är Snart Här…Då bara de Mest Lysande Människorexemplaren skall tillåtas avla…Då har vi fått Ein Reich, Ein Volk…Och då är det försent att protestera…

Dumheter ska stävjas när de är just dumheter…Blir dumheterna lag blir de snart Dogm och då står Storebror i dörren och medelar att han är lite försenad…Ety dit leder denna väg…

Hemvändardag

Det kom ett brev om Hemvändardag…Tjugo år har gått sen jag slutade högstadiet…Då skall vi Vända Hem och Fira Vårt Förflutna under Orgiastiska former…Ety i två decennier har vi vandrat runt i denna värld och nu skola vi återvända till Fadershuset och begå Carnival över vår flydda ungdom…Ack ja…

Absurditeter…

Hemvändardag…? Det där har inte varit mitt hem på tjugo år…Vad finns det då att återvända till…? Till en stad och en skola där jag aldrig någonsin passade in…? Till människor som är likadana främlingar nu som de var då…? Till någonting som bara är ett spöke, till och med för mig själv…?

Hemvändardag…Det finns egentligen inte en enda dag i mitt liv mellan tio och femton år som jag inte minns med ångest och avsmak…Skulle man återvända till det…?

Att klafsa runt i sitt eget förflutna…Och lyfta på luckorna till alla oublietter som finns där…Är ingenting…Det finns inget där längre…Allt är bara dött…Ibland tror jag att det var dött redan när det hände…Det skulle ju i och för sig förklara en hel del…

Hemvändardag…Om jag vore en mindre mildögd man än jag är så skulle jag bli förolämpad…Men eftersom jag är så mildögd som jag är tänker jag inte bli speciellt förolämpad…Jag tänker bara sucka en aning djupt och klädsamt, tänka tillbaka på den gången för fem år sedan, då jag sist besökte mitt gamla Alma Mater (och förfärades av den tjocka likstank som låg över nejderna) och sedan låta det förflutna sjunka ner under decenniers fallna höstlöv…

Dessutom tror jag att den där inbjudan hamnade i högen för Icke Önskvärd Reklam här uti min humbla domicil…Så kan det gå…