Det här är vad vi har fått. Det här är vad drygt tvåtusen år av tankar har givit oss.Kultureliten, proffstyckarna, åsiktsmaskinerna, redaktionella jävla makthavare som kan slösa trycksvärta och tv-tid på vad fan som helst. Bara det kommer ur Den sanna och Rena läran (vilket alltid sammanfaller med vad som är hippt i Stockholm du jour och vad som råkar sprattla i pannloben på lätt vinalkade Söderjournalister)så är det sanning. Eller Sanning. Jag tror aldrig dessa människor ser på sig själva och det de åstadkommer med gemen begynnelsebokstav.
Det här är vad vi har fått. Det här är vad som ska passera som Intelligentsia uti konungariket. Självuppfyllda små makthungriga elitister som elakt bevakar just sin lilla plätt på parnassen.
Det är hårda tider. Mycket hårda tider när samhällsdebatten försvinner in i ett tomt rum där två meningsmotståndare skriker varandra i ansiktet på bästa sändningstid. Inte för att dessa två står för någon slags konstruktiv tanke. Inte för att dessa två representerar någon form av idé som på något sätt kan skapa något. Utan för att det blir in i helvete bra Tv.
Det går illa då. Det offentliga samtal som borde föras om tillståndet i världen, om tillvaron, om detta förbannade mänskliga liv, förvandlas till en liten stunds avkoppling som i bästa fall fixar till en löpsedel eller två på någon kvällstidning.
Det blir ett jävla mörker över nejden då. Ett mörker av medeltida proportioner.
Kultur ska vara tanke, inte självgodhet. Kultur ska elda själar, skapa tankar, öppna hjärtats längtan. Det är vad den ska. Den ska leva och explodera och vräka omkull. Det är kulturens uppgift, roll och liv. Inte att vara ett försök till intelligent fasad åt ett litet kotteri av Innerstadsråttor.
I mina mest cyniska stunder så tror jag att det är precis det här varenda jävla makthavare vill ha. Precis det här. För är det inte underbart när tänkarna och provokatörerna är upptagna av barnsliga sandlådegräl och armbågande efter fattiga kulturbidrag istället för att skapa? Är det inte precis så det ska vara? Ingen ifrågasätter makten. Ingen skapar upprörda tankar. Alla bänkar sig framför den senaste "Kändisar-gör nåt-roligt"-såpan och insuper lite reklam. För det genererar den heliga penningen och skapar konsumtion. Och att konsumera är ju den stora vägen till lycka i all evighet, amen.
Jag vet inte vad som måste till för att förändra något. Jag vet inte. Men jag vet att kulturen är ifrågasättande. Alltid ifrågasättande. Den måste alltid vara ifrågasättande. Jag vet att konst är att alltid stå på den Andra sidan. Jag vet att det flyter enorma floder av helig vrede i människors hjärtan. Jag vet det. Jag har sett det.
När den floden spräcker alla jävla fördämningar som alla dessa år av icke-tanke och fånerier och pseudodebatt har byggt upp runt den, då är det bäst att ankorna i den förbannade ankdammen börjar paddla utav bara fan.
Men det är bråttom. Vi måste se till att floden kommer snart. Innan svenska akademin börjar dela ut Litteraturpriset till bloggbrudar och innan Tv-4:s samhällsredaktion ges lagstiftande befogenheter.
Den dagen är inte så jävla långt borta.
Tro mig.
