Rum

Allt härinne är genomsyrat av dig...

Jag borde kanske ta tag i din skalle och skrika allt det här rakt in i ditt ansikte...Men därtill är jag en alltför stillsam man...Och rädd att det kanske skulle förstöra allt det andra...

Jag vet inte ens om jag skriver det här till dig...Eller i så fall varför...Eller om du ens läser det här...

Patetiskt...? Javisst...Men jag är full av patetik...Jag inbillar mig att det gör mig till en romantiker...Men romantiker brinner och slocknar sedan...Och tillbringar resten av sina liv fulla och patetiska, förbannandes romantiken för vad den gjort med dem...Om det är mitt öde...? Inte fan vet jag...Jag bryr mig inte särkillt mycket om det heller...Är det så så är det så...Vi är alla födda att vara blå...

Jag vet inte vad du säger till mig...Jag törs inte ta det på annat sätt än bokstavligt...Jag är rädd att misstolka alltihop...Jag vet inte om du förstår det jag säger till dig...Eller om du är en mer driven tolk än jag...Om du tar det på det sätt du vill att det ska vara istället för hur jag menar det...

Jag vet inte om du läser det här...Jag ska försöka sova nu...Inuti den här själen...Där allt, tillochmed lamporna, är genomsyrat av dig...

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com

Du

Du...Jag vet inte vad du är för mig...Jag vet inte vad jag vill eller kan vara eller är för dig...Jag vet inte vad du vill ha...Men du...Jag vet att jag vill vara någonting större än det jag är i din värld...

Du...Ibland läser jag på ryggarna av dina böcker...Läser och letar...Sätter ihop ord och meddelanden av allt som finns där...Det gör mig inte visare...Jag är en förbannat dålig tolk...

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com

Om mig

Jag är som en jävla karikatyr av Den Dåliga Sonen. En parodi på en slacker. En sketch om en skojare och en parodi på en tiggare. Ett företal om en förlorare.

Om ja bara gjorde något med tiden. Om jag bara gav fan i att sitta still och sen rusa i panik för att jag satt still. Om jag bara gjorde något annat än bara säga ”om jag bara”.
Om ja bara vore kung över hela världen vore allt bra.
Om bara någon läste det jag skrev skulle allt bli bra.
Om bara jag vore rik och aktad och dyrkad och älskad av ettusen människor skulle allt vara bra.
Om jag bara insåg att allt det där inte är något jag vill ha så skulle allt vara bra.

Ädelträ säger man. Bättre än annat trä. Förädlat trä. Skitsnack på hög nivå låter det mest som. Att såga av grenen jag sitter på är den enda träslöjd jag nånsin varit bra på.

Om jag bara vore 13 igen med all de erfarenheter jag har nu så skulle allt vara annorlunda. Problemet är att när jag var tretton var jag en annan, fröet till den jag är idag. Allt det där är skit. Jag tror människan ibland stänger in sig i cirkelresonemang bara för att slippa vara med. Om jag ställer upp ett problem som inte kan lösas så slipper jag grubbla. Om jag vore tretton igen skulle jag vara den trettonåring som blev jag. Men så länge jag kan hänga upp en massa skit på det kroken så kommer jag att göra det istället för att kasta ut det... Sånt skit är skit...

Men logik och skit och resonemang kommer man inte långt med...Gjorde man det skulle jag vara en jävligt uppburen medborgare nu.

Jag lever på utsidan därför att jag vill vara där, med alla andra utsidesväljare. Jag kunde ha valt att bli en lismare, en som ställer sig in, en som kryper. Jag kunde ha valt att bli en obstinat jävel som gapade och skrek om allt som ansågs åt helvete. Jag valde att bli en tyst fan som inte ens bevärdigade det jag ansåg åt helvete med ett svar. Egentligen var det rätt kul. Eller det är kul nu. Då var det fruktansvärt. Jag trodde på fullaste allvar att jag skulle dö. Jag gjorde inte det. Jag överlevde.

Det måste i alla lägen vara bättre att öppna käften och skrika än att hålla käften och lida. Sen må andra säga vad fan dom vill. Men så är det. Jag har hela tiden hävdat mitt oberoende. I själva verket har ju all skit kommit ifrån det faktum att jag inte vågat öppna käften av rädsla för omvärldens reaktion. Tystnad är bättre än utpekande. Liksom. Men skit ger upphov till skit, så att säga. Världen kan ta sig i häcken. Jag tycker så eftersom jag får den känslan att världen ber mig ta mig i häcken. Så den och alla skitstövlar som dväljes däruti kan gräva sig ordentligt i själva stolgången och kamma mittbena av smöret de får i näven. Jag tänker fan inte vara tyst längre....

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com

Sömnlöshet

Min panna är våt av svett. Nu är det väntan och sömnlöshet. Väntan och sömnlöshet. Ett recept för att sova. Ett för att klara av vakenheten. Inget där emellan. Slut på dessa jävla sömntabletter. Som en konsekvens sover jag inte. Vaken x antal timmar, vanligtvis på natten, dvala i x antal timmar, vanligtvis på dagen. Det är då den kommer krypande. Den där förbannade ångesten som grinar mot en med hela sin stora dödskallekäft. Blir man någonsin fri? Skiten sitter fast i en som gammalt tuggummi, skaver i en som en oändlig dissonans. Man undgår ingenting. Sitter och väntar. Vågar inte gå ut, kan inte gå ut för att man inte har sovit. Då loosar man kontrollen. Min panna är svettblank. Bachs cellosvit på stereon. Det är ungefär vad jag klarar en dag som denna när plikterna försummas och vakan gnager i en. En dag som denna när ingenting har blivit gjort och ingenting kommer att bli gjort. En förbannad jävla dagjävel helt enkelt. Svajig och ostadig. Ögonen ser ut som molnsjoken som rusar förbi. Jag väntar. På posten. På att posten ska komma med receptet som den gode Doktor Söder har skrivit ut. Det recept som kommer att ge mig gudomlig jävla sömn. Utan det vet jag inte om jag kommer att sova. Trots att jag varit vaken i 20 timmar nu så vet jag inte om jag kommer att få sova inatt. Sånt tär på en. Sånt gnager i en. Sånt tar bort en mänsklighet. Man blir rädd. Rädd för allt, rädd för sin egen skugga, rädd för människorna, rädd för världen. Skit. Och alla dessa jävla myndigheter som kräver saker av mig. Vad har jag gjort dem? De kunde väl för fan utföra sin jävla plikt och hjälpa mig istället. Arbetsförmedlingen kunde väl kanske förmedla ett jobb eller två till moi istället för att skicka moi blanketter som moi ska fylla i när moi är för trött för att fungera. Skit. Detta är sömnlöshet, ärade vänner och grannar, detta är den verkliga vakenhetens olustiga ansikte. Det som spänner under kraniet när man inte kan sova. Detta är sömnlöshet.

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com

Om att skriva

Jag har tänkt mycket på Att Skriva på sistone...Det är ett problem för mig...Varför skriver jag...Skriver jag för att bli sedd eller skriver jag för skrivandet...? Efter mycket grubbel är jag böjd att säga nummer två...Jag skriver för skrivandet...Detta gör mig glad...Om skrivandet bara hade varit en språngbräda för något annat hade jag blivit mycket besviken...Men så är det inte...Skrivandet innehåller så mycket för mig...Både som hantverk och som tankeventil...Men det som stör mig mest är min egen förbannade lathet och brist på disciplin...Jag skriver ner en tredjedel av det jag skulle vilja skriva ner...Och detta är ren och skär lathet...Lathet och det faktum att jag har sånt litet förtroende för renskrivning...Jag vill att orden ska flyta som honung och lava från pappret på en gång...Om jag kunde få in det i skallen att omskrivningar är nyttiga så skulle jag kunna få mer flyt i det hela...Sen är det ju detta med försörjningen...Kan man försörja sig på skrivandet...? Vill jag försörja mig på skrivandet...? Eller gör det skrivandet till enbart brödföda och inte konst...? Och kan skrivandet vara både och...? Det där är saker som stör mig....Men ett eko i mig skriker att Konsten är det viktiga...Konsten och att spara orden...Att sätta dem på pränt...så att de kan ”Skrika genom seklerna”...Där tror jag själva kärnan i skapandet ligger...Att låta nerver och blod, stål och slagg drypa från sidorna...Det som händer därefter är oviktigt...Kan jag få betalt för detta utan att kompromissa konsten så är jag nöjd...Tyvärr tror jag knappast att det är möjligt...Kapitalets makt och allt det där...Men ur Diktens synpunkt är det jävligt ointressant...Om dikten skrivs ner...Om den finns kvar någon annanstans än i mitt huvud så är det stora arbetet gjort...Om alstren sedan icke är marknadsmässigt gångbara säger Intet om dess kvalité...Men hurusom...Jag måste i alla fall göra ett försök att få ut mina ord på marknaden...Om jag bara gör det försöket så kan jag vara nöjd...Om det sedan visar sig att marknaden och världen icke är redo för mina ord so Fuck It...Med tiden vet jag att jag kommer att bli förstådd...

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com

Såsomså

För det finns något här. I de bruna ögonen hos alla kvinnor som går in och ut ur rummen. Det finns något här. Det är det som får oss att andas och le. Det är det som får oss att leva. Det är det som leder oss in i det som är livet. Det vet jag. För jag är en som går genom atmosfären som ett litet barn. Jag är ständig förundran och ständig förlåtelse. Jag är det där leendet. Jag är alla supernovor. Jag är i era ögon hela tiden. Ni smakar världen, jag smakar den med er. Ni skrattar mot solen, jag skrattar med er. Ni älskar i sängar av honung, jag älskar med er. Det är där jag finns. I alla barnskratt. I alla skattjakter. I alla ögonblick av förståelse. Jag ler.

Hela världen är min. Och jag är hela världen. Det är det som är förståelse och längtan. Längtan dit man inte kan komma. För om man kunde det så skulle man inte längta.

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com

Vilja

Att handla mot sin egen vilja. Att drivas in i motsattheter av sitt undermedvetna. Att inte besitta förmågan att utöva sin frihet, sin förmåga att välja, att förolämpas av sitt undermedvetna. Att inte kunna tillåta sig själv att handla på det sätt och i den riktning man själv vill. Att vara i konflikt med sig själv. Detta är jag nu. Jag är en fånge hos mitt undermedvetna. Jag vill men tillåts icke. Detta är en paradox. Mitt undermedvetna är jag själv. Alltså tillåter icke jag mig själv att handla på det sätt jag vill. Men eftersom jag själv är den kraft som driver mitt eget handlande är det således jag själv som hindrar mig själv. Allt detta är ingenting annat än en skammens förbannelse. Som jag kastar över mig själv. Jag skäms. Jag lider av Skam. Jag lever i den hela tiden. Men. Jag har ingenting att skämmas för. Jag har gjort fel. Jag har sårat. Jag har slungat lögner ikring mig. Men. Jag har icke gjort något som föranleder en skam av sådana ofantliga dimensioner som jag känner. Allt är skam. Alla handlingar jag gör är skam. Allt är en orsak till skam. Därför kan jag ju inte göra någonting eftersom alla handlingar ofelbart leder till skam. Men samtidigt så Vet jag att det icke är så. Jag har inte en enda anledning att skämmas. Alla mina handlingar kan bara leda till gott. Allt måste vara handling. Man måste leda sig själv. Man måste bära grimman, men det är även man själv som sitter på kuskbocken.

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com

Jag

Nu lägger jag av...Lägger ner, spikar igen, drar för...Fuck Off...Jag vill inte ha fler käftsmällar...Två på lika många dagar...Nu lägger jag av...

Ett stort och gott hjärta har jag...För mig är det värdefullt...För alla andra verkar det inte vara värt ett skit...

Jag slåss mot bitterhet och cynism varenda dag...Och fastän världen fortsätter pissa kubikmetrar på min arma skalle så tänker jag aldrig låta de två spökena vinna...Detta är något mycket värdefullt hos mig som ni inte vill se...

Ni får leka utan mig...Jag är slut, pantad, kalkad och såld...Låt mig vara...Lämna mig ifred...

Jag är en passionerad man...Lågmält passionerad förvisso...Men ändå passionerad...Min kroppshydda må påminna om en gorilla parad med en stridsvagn...Men denna kropp är ändå en man...En man som älskar och känner så mycket...För mycket...Jag må se för djävlig ut...Men mina tankar är mycket vackra...Trots allt detta är jag bara en lavoar för er...En ryggdunk och ett tack är uppenbarligen allt jag kan förvänta mig...I bästa fall...

Men jag behöver mer...Mycket mer...Och ni slänger bara bort allting ni har på sådana som inte förtjänar det...På mig vore det inte bortslängt...Men...Som sagt...Jag är trött nu...Jag orkar inte försöka förstå det där längre...Vill ni mig något så sitter jag här...

Låt mig nu ruttna ifred...

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com

Natt 25/7 2005

Så om du nu inte betyder något. Varför skriker jag?
Om jag betyder något. Varför är du där?
Och vad betyder det att min bröstkorg blöder av fasa och svartsjuka?
Och vad betyder alla album?
Och vad betyder minnet?

I den korridoren sitter jag. Minnets spegelsal. Lyser mig fram över volymer av tid med ett enda ljus.

Om man skrattar åt mig?
Javisst gör man det!
Jag skrattar åt mig, så varför skulle inte ni?

Blodet är fullt av gårdag.

För det finns sinnessjukdom i släkten.
Sinnessjukdom och dryckenskap.
Synder i massor.
Men inte i släkten.
De synder som begåtts
Är mina och Endast mina.

Bråttom. Bråttom att födas, bråttom att leva. Bråttom till grav och historia.
Bråttom till ingenting alls.

Senare kanske jag sjunger för dig. Kanske. Om jag har tid, ork och lust. Och om du vill lyssna.

Konstgjord martyr. Sitter och stirrar. Fjant och Trams!

Men när jag föddes, har jag berättat detta?, när jag föddes hade jag ingen segerhuva. Bara en narrkåpa. Tyvärr. Ingen kejsare. Bara en fattig narr. Men. Om du bara lyssnar på en enda sak jag sagt, så lyssna på detta: Kejsardömen dör, slaktas, går under...Men skämtet kommer alltid att finnas.

Men om allting är vad det verkar. Och ingenting är som det skulle kunna vara. Varför gråter jag då? Äter jag din ångest, ditt lidande som syndätaren äter den dödes mat? Bär jag dina skulder inatt så att du kan sova ren och fri?

Något skar genom fasaden ikväll. En rodnad. Du tappade blicken. Den flackade. Du förklarade dig, svarade på en fråga som icke ställts. Skam ekade. Som om det skulle behövas skam...

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com

Lår

Skam över den som inte hyllar kvinnan....!....Piller och spiritus är min drog dujour...Det och grönt senchaté...Till detta en vacker Jensenpipa stoppad med Peterson University Flake....Sålunda är jag i ett mycket lite nirvana...Dock kemiskt....Men även kemiska nirvanan är nirvanan...Man tar vad man får...

Lår är skulpturer som vaktar hemligheten...

Patetik, jag vet...Manlig patetik ävenledes...Men va fan...Det är ju allt jag har...Min patetsiska tanke om dessa hemilghetens väktare...Således är patetiken inget annat än jag...Och jag står ut med att vara patetisk....Jag står till och med ut så mycket att min utståndelse i sig dödar all patetik och döper den till hjältemod...

Min skalle svänger fram och åter till den musik jag njuter i afton...Den store Chet Baker som talar om att vi är födda att vara blåa...Så så är det....

Ni fnittrar åt mig...En gigantisk man som sitter försvarslös och försöker tala om för er vad ni är för honom...Ni fnittrar, fnissar, stundom även gapskrattar....Men det är OK...Jag har breda axlar...Jag kan ta det...

Piller gör så jag ska sova...Piller ska göra mig lugn...Piller gör inget annat än att få mig att skrika efter era lår, efter era hemligheter...Bara efter er....För att få höra en enda stavelse som bara är min...

Allt detta stavas ensamhet...Men det gör mig inget...Det är inte sällskapet jag söker....Utan ensamheten tillsammans med någon...Det är en himmelsvid skillnad.......

Jorden snurrar om och om igen...Jupiter svävar sin bana med omedveten majestätik....Vi vet om dem....Men vi känner ingen av dem...

Så för att avsluta...Jag är en man av många ord...Jag kan dem alla....Framlänges och baklänges...Trots detta finns det inget annat sätt att säga det....: Jag börjar bli kär i henne............Jag börjar bli kär...I henne....

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com