Blir du lönsam lille vän...

Detta är de Senila Dårarnas tid...Inser ni det...? Vi människor har alltid varit dårar...En gång i världen var vi till och med Kärlekens Dårar...Det var en underbar tid...Men den har för länge sedan förpassats till arkiven...Nu är det bara de Senila Dårarna kvar...De hungriga...De som aldrig ser tavlornas motiv, utan bara hur rakt de hänger...

Blir du lönsam...? Har du ställt dig den frågan någon gång...? Hur mycket är du, just du, värd för kapitalet...? Har du någon gång dragit igång spotlighten och satt ljuset på just dessa små obehagliga frågor...? Vet du vad svaret är...?

Inte ett Skit...

Så jävligt är det...Inte ett skit...Det här är vad vi reducerat oss själva och hela världen till...Denna enda fråga...Är Du Lönsam...

Det mänskliga livet är idag ingenting annat än det som ryms i en kostnadskalkyl...Du är ingenting annat...Ditt liv, din själ, dina drömmar, dina visioner är inte ens värd en klapp på axeln...Ety drömmar är aldrig kostnadseffektiva...

Allt det här svider...Eller hur...? Att få sitt jag och hela sin tillvaro reducerad till siffror gör lite ont...Eller hur..? Som om man inte ens var en människa...Utan bara ett skattemedelsgenererande verktyg...

Visst är det oerhört...? Det är kris nu...Några torkade sig i arslet med en hel massa pengar...Och nu är det du och jag som får pröjsa muggpappret...

Det där låter inte särskilt rättvist...Eller hur...? Men rättvist är precis vad det är...För vi har oss själva att skylla...Enbart oss själva...Därför att vi inte gör något...Aldrig någonsin...Nävarna stannar i byxfickorna, hur knutna de än må vara...Vi har gett upp...Tydligen...

När tusen människor förlorar jobbet på grund av en kris som ett mikroskopiskt fåtal är skyldiga till gör vi inget annat än fuktar tummen och vänder blad och förkovrar oss i vilka buketter som eventuellt är aktuella i ett eventuellt prinsessbröllop...Vi är idioter som stillsamt låter oss fösas runt av de Senila Dårarna som vi frivilligt gav makten till för länge sedan av någon obskyr anledning...

Självklart får vi inte tillbaka makten lika lätt som vi gav ifrån oss den...Men vi skulle kunna ta tillbaka den...Vi skulle kunna...Om vi bara slet oss fria och lät tankarna leka på det sätt som tankar ska leka...

Vi skulle kunna ta tillbaka makten...Glöm inte det...

Så skicka en bomb till din makthavare redan idag* bara för att demonstrera hur en tung jävla folknäve skulle kunna sopa rent bland alla dessa döda blomster i samhällets ack så förfallna växthus...


*Naturligtvis ska man inte skicka riktiga bomber...Såna är elaka och destruktiva...Men man kan skicka en elak liten lapp där det står "detta kunde ha varit en bomb" bara för att skaka om maktknarkarnas ombonade höglönetillvaro lite grann...

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com

That corpse you planted last year in your garden, Has it begun to sprout? Will it bloom this year?

Det enda sättet att överleva är att lämna ord efter sig...Genom dem kan man skrika från andra sidan döden...Man kan lämna något efter sig som är större och starkare än de mest solida byggnader även om de redan stått i tretusen år...Man kan lämna efter sig en tanke...

Tankar är Alltid större än den ack så karga verkligheten...Tankar är upphöjda, trankila och fullkomligt oblygt passionerade...Tankarna älskar världen...Jag antar att de gör det för att de alltid får sväva...

När man lämnar ord och tankar efter sig lever man för evigt...Det vet varenda död författare som någonsin vässat en penna...I vartenda bibliotek, i varenda boklåda, i varenda bokhylla lever de och andas...Och när alla dessa böcker förmultnat och fallit sönder till meningslös konfetti kommer alla tankarna att fortfarande leva och sväva och älska världen som bara tankar kan...

Jag tror det är därför jag envisas med att skriva Kärlek Kärlek Kärlek om och om igen på alla papper jag hittar...För att någon liten del av det som en gång var mig ska sväva i en, i alla fall liten, evighet...Och för att Du ska läsa...

För all denna Kärlek skriver jag bara för Dig...

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com

Tell you now, that the whole town is empty

Platser har en sällsam förmåga att ändra betydelse för en människa...Det som en gång var Hemma förvandlas med skrämmande hastighet till ett Borta, där man inte ens med furiös fantasi kan föreställa sig att man en gång bodde, att man en gång hörde hemma och att det en gång var platsen där man lät rustningen falla...

Städer ändrar betydelse i ens skalle...De är alla så olika men ändå samma...De sover i de där tidiga och ödsliga morgnarna när ingenting rör sig utom bortslängda papper och vinden i vattenpölarna...Alla städer är likadana när gatorna är tomma och alla fönster stirrar blinda ut mot ett ingenting...Alla städer är döda labyrinter när de inte får liv av människor...

Man ger själv det som är ens hem en själ...Utan att man vet om det...När man lämnar en plats blir den tom, steril, öde...

Ibland blir den det medan man fortfarande bor där...Den dör en stillsam död, utan att man märker det...En dag bor man i ett lik...

Städer ändrar betydelse i ens skalle hela tiden...De vävs in i ens liv med en osynlig och omärklig tråd..Och blir till en del av en själv...Fast man kanske inte alltid vill det...Man lämnar kvar bitar av sig själv och tar med sig andra...Som minnen, souvernirer, som värdelösa oädla stenar...

Ibland drömmer man om de platser man en gång kallade Hem...För vissa platser är det mardrömmar...För andra är det sommarbersåminnen...Och för en del platser spikar man upp ett pergament med ordet Purgatorium slarvigt skrivet, androm till varnagel...

Och vissa platser blir ett Hem utan att man vet om det...När man hamnar där floden slutar...Kanske inte lika långt västerut som man tänkt sig...Men kanske tillräckligt långt för att bli fri...?

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com