En gång, säger de lärde, var alltet en enda uratom…Entropin var noll…Ordningen var total…Allt som fanns var denna urkärna, denna ensamma livmoder, som svävade i absolut orörlighet…För runt fjorton miljarder år sedan föddes Rummet…Ur detta intet skapades själva rummet och tiden…Och detta tillstånd av absolut ordning upphörde…Sedan den dagen lever vi i en ständigt ökande entropi…Ett ständigt expanderande kaos som helt obarmhärtigt driver sig framåt och utåt…Själva tiden vräker sig ut tillsammans med rummet och ljuset…Vi driver alla längre och längre ifrån varandra…Detta är ett faktum…
Vart vi är på väg är däremot inte ett faktum…Det finns egentligen tre skolor…: Den första skolan säger att entropin bara kommer att öka tills utvidgningsenergin tar slut…Dagen då Allting stannar…Tiden kommer att stanna och stjärnorna slockna…Entropin kommer att nå sitt maximum…Oordningen kommer att vara så total att död är det enda som återstår…Död och kyla…Ett kallt tomrum där endast ensamma atomer svävar…En död i tystnad…
Den andra skolan säger att universum är en konstant som kommer att avstanna i ett tillstånd av jämvikt mellan krafterna och balansera på undergångens knivs egg i evinnerliga tider…
Den tredje skolan säger att när universum når sin yttersta gräns så vänder förloppet…Det är den här skolan som är intressantast…För tänk vilka konsekvenser detta får…Allting vänder…Entropin minskar…Allt blir helt igen…Alla krossade porslinstallrikar blir hela igen…Alla bortkastade liv finns igen…Allt reser bakåt i tiden mot sin egen födelse…
Alla onda handlingar görs ogjorda…Alla mördade får liv igen…All orättvisa blir ogjord…Med ljusets hastighet kommer vi att resa tillbaka in i det där urtillståndet, in i den där urlivmodern, som kommer att sväva i det renaste av hav…Intets hav…Och bara vara Ursprung…Vi alla kommer att vända åter från döden och bli ofödda…
Det är kanske det som är paradiset…?
