Om mig

Mitt foto
Pugilistisk Poet och Fanatisk Romantiker...

måndag, februari 14, 2011

I’ll do it for you, honey baby, can’t you tell?

Idag borde jag ha gjort något. Du gav mig en penna. Jag gav dig ingenting. Kunde inte ge dig någonting.

Fan.

Jag tar mig inte ut just nu. Det är skrattretande. Men du vet att jag är en sån där som alltid ställer till det för mig. På det ena eller andra sättet. En klumpig, klantig fan.

Jag borde ha gjort något idag. Det är ingen stor dag idag för oss. Vi har andra högtider, du och jag. Men ändå. Det här är dagen man ska tänka lite på den man älskar.

Jag borde ha gjort något. Du gav mig en penna. Pennor är bland det finaste jag vet. Pennor är magiska för mig.

Fan.

Ibland är jag som en riktigt lustig enmanshow. En Slapstick man. Någonstans finns det ändå lite humor i att sitta som en jävla fågelskrämma efter man slagit båda axlarna ur led när man halkade för att man knuffade en bil. Någonstans i det där finns det en massa humor. Men inte just idag. Jag tar mig inte ut och det gör ont som fan att skriva det här. Men jag gör det ändå. För att jag vill ge dig något idag. Jag vill ge dig något.

Ibland tänker jag på den där första gången, när vi gick ut på promenad och trampade upp en stor smiliegubbe i snön. Det var snö överallt den dagen. Vi gick ner till hamnen. Jag såg på dig i smyg. Jag tordes inte se dig i ansiktet då. Varje gång du log så drack jag av ditt leende, utan att du märkte det. Eller gjorde du det? Det gjorde du kanske? Du kanske visste vad jag gjorde. Var det därför du log så mycket den dagen?

Vi skrattar så mycket. Ibland gråter vi. Men det är mest friska skratt mellan oss. De där skratten håller mig levande. Du håller mig levande. Du är en så märklig människa. Du är en så vacker människa. Ibland tittar jag på dig när du sover och vågar knappt andas för att du är så vacker.

Du är en del av mig som jag inte visste att jag saknade. Innan dig visste jag inte att jag var en halv människa. Men du kom. Trots allt. Du kom, och nu är banden mellan oss så mycket starkare och så mycket större än de ringar vi bär på fingrarna.

Du gör mig till en lycklig man.

Jag vill ge dig så mycket. En dag ska jag göra det. En dag ska jag ge dig allt du vill ha. Men inte just idag. Inte just nu. Just nu har jag inte så mycket mer än mina ord. Men de är ganska värdefulla ord. De är ganska värdefulla. För jag skriver dem till dig. Jag skriver dem för dig. Det är du som gör dem värdefulla. Så fast mina axlar värker som ruttna tänder just nu så gör det ingenting. Ingenting alls. Jag ville ge dig någonting idag. Glad Alla hjärtans dag. Du får dessa ord av mig.

Älskar dig Tess.