Men idag drevs de där två arga jävlarna ut. Sommaren kom äntligen myndigt klivande över nejden. Med ett flin och ett skratt som lät som måsar släppte den ut oss ur det där gråa jävla fängelset vi suttit i sen oktoberlöven föll. Och huvuden lyftes och bar hud fick dricka sig otörstig på ljus. Det var underbart.
Jag skriver. Mest om död och elände just nu. Om människor som har ont, om människor som tror sig vara utan val, om människor som stirrar ner i handflatorna och inte vågar se världen. Det gör jävligt ont att skriva sånt där. Jävligt ont. Men det blir vackert. Det finns en skönhet i de där raderna de där människorna lämnar efter sig. Det är inte dödens skönhet. Jag tror inte det finns nån skönhet i döden. Det är snarare en minnets skönhet. De här små, lapparna, breven, dikterna, vad det nu är jag skriver, är som viskningar från minnen. Det är en mycket märklig känsla att bli berörd av nåt slags människoöde som bara existerar i rader jag själv skrivit. Men samtidigt magiskt. Och lärorikt inbillar jag mig. Och tungt. Mycket tungt. På ett sätt är jag glad att du är i Afrika, Tess. Ibland är jag inte riktigt en trevlig människa när jag pysslar med just det här lilla projektet. Men förhoppningsvis är det klart innan du kommer hem.
Jag har varit själv i, vad är det nu? Knappt en månad. Det är en märklig känsla. En på sitt sätt overklig känsla. För mitt liv är så fundamentalt rotat i tvåsamheten att jag har svårt att minnas något annat. På ett sätt känns det att du är på en helt annan jävla kontinent, den tanken river och sliter i mig då och då. Men på ett annat sätt känns det som om du bara är i rummet bredvid, som om du är helt nära. Strängt taget är du jävligt nära. På nåt sätt finns du i mig hela tiden. Det är en högst angenäm känsla.
Vartenda fönster här är vidöppet. En ljummen vind springer runt och fnittrar härinne. Jag tror katterna leker med den på balkongen. Jag sitter här och lyssnar på Bachs cellosvit nummer ett såsom Yo Yo Ma vill ha den. Och medan solen försiktigt smyger iväg bakom hustaken tänker jag på att jag är lycklig...
