Det är egentligen det jag pratar om. Passioner. Den där tankens revolution som ändå finns i tillvaron. Långtifrån alla dessa jävla dokusåpor och tvkanaler och kvällstidningar och slitet för den förbannade brödfödan. Livet är så mycket större än så. Man talar om socialitet. Om social kompetens och jag vet inte fan allt. Det enda det handlar om är att böja sig. Att låta världens piss forsa längs din rygg medan du böjer dig. Det är det det handlar om. Att inte böja sig frivilligt.
Passionerna. I digress. Men det är ofrånkomligt. Jag tror det är bra. Jag tror att det tyder på tankeflykt. Men passionen. Det där om livet. Det vackra, det tusenfalt förfulade men ändå ståndaktiga livet. Och i livet är passionen, ofrånkomligt förenade i all evighet. Man får bara inte spotta på detta genom att låta sig fördummas.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar