De passerar förbi och försvinner ut i den granbefolkade tystnaden.
Där, i de uthuggna gläntorna, står vaktposter på led. Små sorgsna samlingar hus, där ingen längre orkar. Där ingen längre tror.
Husen stirrar på varandra med tomma fönster. Tysta fåglar på döda ledningar. I dikeskanten växer gräset högt.
Vildäpplen mognar ikapp med vetet. I kulvertarna under vägen göder gråsuggor råttor.
Detta är en död bygd. Varje form av förnuft har för längesedan försvunnit in i tegelfasaderna.
Detta är en död bygd, en bygd utan tro som är dömd till förmultning.
Detta är en död bygd. Livet har för länge sedan dragit vidare. Tiden har dragit vidare.
Kvar finns bara tomma hus och tomma människor.
Cellerna i denna bygds organism kommer att falla samman och isär i avflyttningens svåra cancer.
En dag skall skogarna och träden ta tillbaka all mark som stals och svedjades av ett hundra hungriga bondearmar.
Den svulst som är människans spår skall läkas.
Träd har inga minnen som vi vet om.
Allt ska glömmas under daggens och mossans täcke.
En ruin blir människans grift.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar