Ibland tror jag att vi, människan, är universums kackerlackor. Det är därför vi aldrig får besök av utomjordingar. På de interstellära kartorna är vår kvadrant utmärkt med en dödskalle. Vi människor är universum kackerlackor. Allt vi tar i, tar vi i av girighet. Allt vi lägger händerna på måste ofelbart svinas ner och vattnas ur. Det är därför det övriga universum håller oss i mörkret. ET åkte förbi för länge sedan. Men det luktade så jävligt här att han inte vågade stanna.
Det är för underligt. För vi har alla det i oss. Vi vet vad som är det sanna och rätta. Vi vet vad som är det rättvisa. Vi skulle kunna ha en annan värld. Men vi väljer alltid den korta vinstens väg. Och det är för sorgligt. Det är själva beviset på vår inneboende kackerlackighet.
Vi är universums kackerlackor, som om vi fick chansen, skulle föröka oss och sprida oss och skövla allt i vår värld. Det är antagligen därför vi är planeta non grata.
Titta bara på oss. Två tredjedelar av oss svälter, men en tredjedel har minsann både ett överflöd av oxfilé, bekväma kombibilar, glassiga magasin och hangarfartyg. Men den tredjedelen som har allt stoppar förvisso små mynt i små bössor då och då. Så man kan säga att vi gör vad vi kan för de som inte har.
Kackerlackor.
Vi går in i mörkret. Alla försök att göra något åt det är bara lögner. Eftersom ingen vill göra något. Ingen kommer att göra något, så länge det kostar. Vackra ord om solidaritet och allas lika värde är just vackra ord. Så länge vi har viktiga saker att lägga pengarna på, som förarlösa bombplan, internationella hamburgerkedjor och Anna Anka kommer ingen någonsin att hjälpa.
Att ställa upp för ett, på grund av koloniala intressen, genomkorrumperat land går icke. Att, när landet utplånats av en naturkatastrof, lägga pengar i en bössa går an.
Vi gör vad vi kan för de som inte har, säg inget annat, vi gör vad vi kan. Så generöst är vårt stora insektshjärta. Ta en smula från vårt bord, men inte för stor. Och inte en som kostar något. Så kan vi sätta oss ner i tältstäderna och förklara: "Du förstår lille vän, din svält är i själva verket ett mycket vackert offer. Hela ditt lands misär gör det helt enkelt möjligt för några få människor långt borta att bo jättefint och fylla sina hus med en hel massa roliga saker. Dessutom har de här människorna råd att köpa en hel massa jättebra vapen som kan skydda dem från elaka människor som vill ta ifrån dem deras roliga leksaker. Så jag hoppas du förstår att, trots att din mamma ligger under ett parkeringshus och din pappa bara har en arm kvar och alla dina syskon dog i lite oturliga epidemier, så lider du för att någon annan ska få det riktigt, riktigt bra. Se här! Ta den här jätteroliga bollen som vi köpt åt dig för pengarna i de där små bössorna. Lek en stund, så tänker du inte så mycket på tråkigheterna."
Kackerlackor.
Vi är så upptagna av vår egen jävla förträfflighet och vår egen jävla övertygelse om vår rätt att bestämma över, inte bara världen utan hela djävla universum, att vi inte inser hur små vi är.
Små jävla infekterade kackerlackor som sprider sig som en svulst. Giriga, ätande kackerlackor som stirrar på varenda lite smula och skriker "MinMinMin" i kör.
Det borde döda oss, allt det här. Det borde döda oss att vi äter varandra och aldrig för en enda sekund låter någon utanför leva. Det borde döda oss. Men den giriga delen i människan är som ett virus. Ett virus som äter allt. Som göder sig på grova tuggor ur den vackra själen vi alla ändå har.
Kackerlackor. Stora själviska kackerlackor som äter, förfular, förfalskar, förnekar allt.
Eller så har jag fel.
Med en tillräckligt stor stövel kan man stampa ihjäl även den mest ihärdiga kackerlacka.
Ska vi försöka stampa lite?
1 kommentarer:
Nu tycker jag att du är lite väl negeativ... ;)
Skicka en kommentar