Winterlude, this dude thinks you’re grand...

Vintergryningar är stilla, så stilla. Solen smeker horisonten med tysta händer innan den visar sig.

Det är som att höra musik med ögonen.

De talar till mig, dessa vintergryningar. De talar i glasklara toner till mig. De sjunger till mig. Det är musik i allt jag ser och hela världen är stjärnfall av välljud. En vintergryning är som tjugofemte Goldbergvariationen när Glenn Gould spelar. En vintergryning är bara klingande klockor och vackra strängar.

Det är som att höra musik med ögonen.

Solen skriker när den multiplicerar sig i snötäckets prisma. Den dränker världen med sin lyckliga, skinande, vrålande röst.

Det är som att höra musik med ögonen.

Andedräkten stiger som tyst sång från allas läppar. Träden står nakna och sträcker sina bedjande fingrar rakt upp mot den där oerhörda oändligheten som är himlen i december.

Det är som att höra musik med ögonen.

Det är så vackert, så ändlöst, så ljust att till och med kylan som gräver sig in i kinderna är som en gammal vän.

Det är som att höra musik med ögonen.

Och just där, just då, när gryningen byter plats med dagen och solen drar sina saffransfingrar över nattens rygg, just där, just då, mitt i gryningsmusiken är jag lycklig för en kort sekund. Just där, just då spelar inte det faktum att vår tid här är så kort någon roll. Just där, just då spelar inte räntan och skulderna någon roll. Just där, just då är världen bara en kaskad av toner och allt är bara nu och bara ljus och bara här. Just där, just då är det som att höra musik med ögonen.

Som att höra musik med ögonen.

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com