Om mig

Mitt foto
Pugilistisk Poet och Fanatisk Romantiker...

måndag, mars 23, 2009

That corpse you planted last year in your garden, Has it begun to sprout? Will it bloom this year?

Det enda sättet att överleva är att lämna ord efter sig...Genom dem kan man skrika från andra sidan döden...Man kan lämna något efter sig som är större och starkare än de mest solida byggnader även om de redan stått i tretusen år...Man kan lämna efter sig en tanke...

Tankar är Alltid större än den ack så karga verkligheten...Tankar är upphöjda, trankila och fullkomligt oblygt passionerade...Tankarna älskar världen...Jag antar att de gör det för att de alltid får sväva...

När man lämnar ord och tankar efter sig lever man för evigt...Det vet varenda död författare som någonsin vässat en penna...I vartenda bibliotek, i varenda boklåda, i varenda bokhylla lever de och andas...Och när alla dessa böcker förmultnat och fallit sönder till meningslös konfetti kommer alla tankarna att fortfarande leva och sväva och älska världen som bara tankar kan...

Jag tror det är därför jag envisas med att skriva Kärlek Kärlek Kärlek om och om igen på alla papper jag hittar...För att någon liten del av det som en gång var mig ska sväva i en, i alla fall liten, evighet...Och för att Du ska läsa...

För all denna Kärlek skriver jag bara för Dig...

1 kommentarer:

Sophie sa...

Vad fint skrivet.
Gillar tanken.