De spränger tillvarons lungor och fyller dem med bräckt och odrickbart vatten...
De dagarna är en blek spegelbild i ett smutsigt fönster...
De är, trots att de är sorgens dagar, omärkta i alla almanackor...
De dagarna är pest i själen och mjältsjuka...
Och om det bara kunde bli tyst här...Så att jag en enda gång kunde höra tillvarons urpuls tryggt ticka fram världens hjärtslag så skulle jag kunna andas...Men det är aldrig tyst här...Tidvattnet drar sig aldrig tillbaka...Det är aldrig tyst här...Och varje tanke kvävs och dränks av hjärtlöst buller...Och alla drömmar flyr, alla blommor dör och en miljon skrik slår mot kraniet varenda vaken sekund...
De dagar drömmarna kostar för mycket är VansinnesDagar...
De marterar och torterar allt ömtåligt och skrämmer det till tystnad...
De dagarna är själens fängelse...
De dagarna är undergångens förspel och insidan av en grav...
De dagarna...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar