Om mig

Mitt foto
Pugilistisk Poet och Fanatisk Romantiker...

måndag, februari 09, 2009

Il Matto

Narren i kortleken har nummer noll…Vilket är passande…Varför skulle narrar bevärdigas med nummer…..? Varför skulle narrar vilja ha nummer….? Varför skulle narrar över huvud taget eftersträva att på något sätt bli kategoriserade…? Och varför i hela helvetet skulle någon vilja kategorisera en narr….?

Narrarna är världens sista riddare…Narrarna är de enda som får bära vita hattar…Narrarna är de enda oskyldiga på denna satans karga jävla jord…För skämtet är den enda religion som aldrig kräver offer…Skämtet är den enda religion som öppnar sina kyrkor för luffare…Skämtet är den enda religion som låter hela världen vara kyrka…

Den enda sanna nattvard som finns är den som intas skrattande…

Och där på gatan står jag ibland och stirrar med fickorna fulla av papperslappar med klottrade ord på…Jag har en mycket liten och prydlig piktur…Det kan man inte tro om en så storvuxen man…Men så är det…Den är rund och mjuk….Inte alls som mitt avskräckande yttre… Man kan tro att det är en fredlig man som skrivit orden…Men så är alls icke fallet….Orden är skrivna av en narr…Med nummer noll…

Allt jag säger är skämt…Jag kan bara vara allvarlig på papper….Jag skiter i om folk skrattar åt eller med eller tillsammans eller mot mig….Bara de skrattar…….

Fin


3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag skrattar alltid med dig!! Eller åt mig själv händer ju rätt ofta också. Men det bjuder jag på. Bäst att kunna va lite wacko också. ;-)

Magnus Tannergren sa...

Du delar med dig alldlses för snålt av ditt skrivande. Skärp dig för fan!

Anonym sa...

Kul att se att du äntligen skriver något.
Släng upp lapparna här istället för att ha dem i fickorna.
=0P