Om mig
lördag, september 10, 2005
Die Kinder
Vassa kanter. Minnets inneboende hemlighet. Det Som Gömmer Sig Där. Den avslöjade lögnens skam. Minnet. Berättelsen. Det som är riktigt och det som är historia. De två är ibland det samma. För jag gömmer mig kanske. Jag gömmer mig i minnets dunkelhet. Det finns något där. Det finns något i skräcken. Skräcken för det stängda rummet. Drömmarna om gråheten och Stolen. De tomma lägenheterna. Det finns någonting där. Hos T. Och P O som räddade mig. Modellplanet och Ts far. Köket. Nibble. Hallstahammar. Och den där gången när jag slog igen dörren och vägrade tala om varför. Hallstahammar. Slagen i magen. Dom där piskningarna. S I och den stulna pistolen. Alla tårar som gräts där. Hallstahammar. Du uppsvullna lik bland åarnas vassar. Din syster Kolbäck är precis som du. Bara mer rutten...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej.. Jag har inget att säga idag.. Är lite ordlös och sömnig för tillfället.. Ville ändå säga hej när jag ändå har kikat in - igen, vilket i sig är otroligt.. *ler*.. Men, jag tror att dina ord är lättlästa.. och nära.. Jag har gjort mina försök att läsa en annan webbares dagbok eftersom hon är så ordrik och dessutom publicerad.. Och därmed borde fånga mig.. Men, av någon förunderlig anlednig så griper inte hennes ord mig.. Och då känner jag genast att jag är oförbätterlig och en usel läsare.. Men, som sagt.. Hit återvänder jag.. :-)
Må så gott!
A.
Kände samma sak... fast jag bara pluggade i halsta... finns en utsvulten känsla i den hålan... minns även att jag på fest i nibble en gång... killen som bodde där var hyperaktiv och hade stora fräknar i sitt ansikte...
Skicka en kommentar