I think we´re in rats alley, were the dead has lost their bones

Råttor i själen som gnager och äter i fruktan och tvekan. De sår av tvivel som det förflutna öppnat läker aldrig.

I förtvivlan skriker kritan mot griffeltavlan.

Råttor i själen. De bittra vattnen passeras aldrig. De ljuva vattnen har för länge sedan torkat.

Jag kan inte orka längre. Ett helt liv som slagits mot bitterhet och cynism räckte inte. Det är över.

Råttor i själen som gnager och äter sig feta på det som en gång var det sköna i mig. Bara det vidriga och hårda finns kvar. Jag försökte slåss och förlorade. Det enda som finns kvar är tårfuktiga kinder och två slitna händer.

Men det är bara på låtsas, allt detta döende. En lek när tillvaron slagit en till marken för tusende gången. En lek där man får gömma sig en stund, dölja sitt tårstrimmiga ansikte och vila i uppgivenheten.

För jag orkar. Jag orkar alltid. Det finns en kärna i mig som aldrig någonsin ger upp. Det är livet i mig. Livet och kärleken. De är min högra och min vänstra näve.

Där emellan finns skallen bland molnen. Alltid bland molnen.

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com