Jag gråter ofta. Av Bach och Mr Blue Sky. Men det får aldrig någon veta.
Jag är en feg man. Jag vågar inte sjunga för kvinnan jag älskar. Men en dag ska jag göra det. Lovar jag mig själv i hemlighet. Jag är för feg för att säga det högt.
Detta är en feg mans bekännelse. Jag gör den i tysthet, med nästan ohörbara klick på ett tangentbord. Jag är för feg för att tala högt.
Detta är en tyst bekännelse av allt jag aldrig gjorde och ungefär hälften av det jag faktiskt gjorde.
Ibland ser jag en tragisk figur i spegeln. Men det får ingen någonsin veta. Fasaden skall hållas stillsam.
Jag erkänner, bekänner och vittnar. Låter mina fingrar skriva ett tusen Mea Culpa med vit krita på en svart tavla.
Jag skriver aldrig under mina bekännelser. Men de är ärliga. Och ärlighet är den mest bekräftande vidimering som finns.
Jag gråter ofta. Av Mandomsprovet och Lille Prinsen.
Jag vågar inte sjunga för kvinnan jag älskar. Jag vågar inte.
Men en dag ska jag.
En dag ska jag sjunga för henne.
En dag.
Jag lovar.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar