Jag lärde mig aldrig
Att dricka blodet
Och kalla det för vin
Jag lärde mig aldrig
Att det är den högra, kalla handen
Som är vinnarens hand
Jag lärde mig aldrig
Att odjuren alltid
Har vackra ansikten
Det jag lärde mig
Kan räknas på
Ena handens fingrar
Det första var
Att ett ärligt skrik
Aldrig slutar eka
Det andra var
Att det som tas ifrån
Kan tas tillbaka
Det tredje var
Att havet inte
Ville ha mig
Det fjärde var
Att man kan blöda i en evighet
Utan att dö
Det femte var
Att en knuten näve
Alltid kan öppnas
Om mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arkiv
-
▼
2005
(48)
-
▼
augusti
(29)
- Idiot
- Dröm
- Mitt Liv i ett Stulet ögonblick
- Odjur
- Höst
- Nattanteckning 20/7 Nådens år 2005
- Order
- Ner
- Nikotin
- En Epistel Betitlad Kött
- Huggtänder
- Skrift
- Natten
- Homo Ludens
- Flagellant
- All Denna Värdelösa Skönhet
- Exorcism
- Cobra Rax
- Söndag
- För Stort
- Sång
- Feber
- Intet
- Syster Morfin
- Om
- Hopp
- Fågel
- Djur
- Vänner
-
▼
augusti
(29)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar