Märket i min panna
Är ett ärr
Inget kastmärke
Oroa dig inte
Jag slog två spikar
En genom varje handflata
För att åtminstone en av oss skulle blöda
För du förstår
Jag har katedralsglas
Framför ögonen
Allt jag ser blir heligt
Allt jag har
Är den här usla kroppen
Och min själ och ettusen drömmar
Inspärrade i mitt tunna kranie
Det här köttet
Kommer att bli äldre, fulare
Men jag tänker inte låta
Själen gå den vägen
Så sov
Ligg stilla och
Andas i takt
Med någon annan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar