All Denna Värdelösa Skönhet

Det är över nu. Vulkanen är kvar i bröstet. Men det gör ingenting. Den kommer alltid att finnas där. Det gör ingenting. Det är ett mycket vackert berg. Floden av eld rinner fortfarande i bröstet. Men det gör inte lika ont längre. Det blöder inte lika mycket längre. Det har inte läkt. Men nu är det ordentligt förbundet.

Jag är glad inatt. Glad för det som är. Tacksam för det som är. Jag är även sorgsen inatt. Över att stormen börjar bedarra. För även om det är en överjävlig demon till orkan som sveper över en, så är det en skön orkan, en skön storm. Men jag tänker inte sörja länge. Den kommer tillbaka. Gång på gång gör den det. Nästa gång kanske den stannar. Jag har ingen aning.

All denna värdelösa skönhet. Hela detta utbrott. All denna terror. All denna ångest. All denna smärta. All denna sorg. Helt värdelös. Ord till ingen nytta. Bortslösat. Fast det värdelösa kan man aldrig slösa med. Bara kasta bort. Jag är full av värdelös skönhet.

Jag är full av värdelös skönhet. Helt jävla oerhört full av all denna värdelösa skönhet. Jag har råd att kasta bort den. Jag har råd att ge den till vem som helst. För allt detta. Allt detta jag skrivit om här de senaste dagarna är inte alls bortkastat. Inte alls bortslösat. Inte alls. Det har bara ”stärkt de fina banden och gjutit kraft i själens alger och känselspröt” som den gode Ezra sade. Det som kommit ut ur allt detta är kanske inte det vackra som jag hade tänkt skulle komma ut ur det. Men det har fortfarande kommit något vackert ur det. Något mycket vackert.

Jag sörjer ingenting av allt det här. Jag ångrar ingenting. Jag är full av värdelös skönhet. Skönhet är alltid värdelös. Vad ska man med det vackra till? Jag borde vara full av siffror och kalkyler istället. Kunna prata som en försäljare istället för att försöka skriva som en poet. Jag borde vara full av säljbar kunskap. Jag borde vara en man som tänker i pengar istället för ord. Då skulle jag vara en uppburen man vid det här laget. En sån som glider omkring i en stilig bil och bär en stilig slips. Om jag vore den mannen skulle jag vara död.

För jag är helt uppfylld av värdelös skönhet och värdelösa ord som kanske inte ens betyder något för någon annan än mig. Men det skiter jag i. Jag tänker dansa som en dervisch och låta skönheten flöda. Jag tänker fortsätta älska allt och alla som jag vill älska. Jag tänker skriva tills fingrarna blöder.

All denna värdelösa skönhet är så underbar så det gör ont.

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com