För det finns något här. I de bruna ögonen hos alla kvinnor som går in och ut ur rummen. Det finns något här. Det är det som får oss att andas och le. Det är det som får oss att leva. Det är det som leder oss in i det som är livet. Det vet jag. För jag är en som går genom atmosfären som ett litet barn. Jag är ständig förundran och ständig förlåtelse. Jag är det där leendet. Jag är alla supernovor. Jag är i era ögon hela tiden. Ni smakar världen, jag smakar den med er. Ni skrattar mot solen, jag skrattar med er. Ni älskar i sängar av honung, jag älskar med er. Det är där jag finns. I alla barnskratt. I alla skattjakter. I alla ögonblick av förståelse. Jag ler.
Hela världen är min. Och jag är hela världen. Det är det som är förståelse och längtan. Längtan dit man inte kan komma. För om man kunde det så skulle man inte längta.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar