Om ja bara gjorde något med tiden. Om jag bara gav fan i att sitta still och sen rusa i panik för att jag satt still. Om jag bara gjorde något annat än bara säga ”om jag bara”.
Om ja bara vore kung över hela världen vore allt bra.
Om bara någon läste det jag skrev skulle allt bli bra.
Om bara jag vore rik och aktad och dyrkad och älskad av ettusen människor skulle allt vara bra.
Om jag bara insåg att allt det där inte är något jag vill ha så skulle allt vara bra.
Ädelträ säger man. Bättre än annat trä. Förädlat trä. Skitsnack på hög nivå låter det mest som. Att såga av grenen jag sitter på är den enda träslöjd jag nånsin varit bra på.
Om jag bara vore 13 igen med all de erfarenheter jag har nu så skulle allt vara annorlunda. Problemet är att när jag var tretton var jag en annan, fröet till den jag är idag. Allt det där är skit. Jag tror människan ibland stänger in sig i cirkelresonemang bara för att slippa vara med. Om jag ställer upp ett problem som inte kan lösas så slipper jag grubbla. Om jag vore tretton igen skulle jag vara den trettonåring som blev jag. Men så länge jag kan hänga upp en massa skit på det kroken så kommer jag att göra det istället för att kasta ut det... Sånt skit är skit...
Men logik och skit och resonemang kommer man inte långt med...Gjorde man det skulle jag vara en jävligt uppburen medborgare nu.
Jag lever på utsidan därför att jag vill vara där, med alla andra utsidesväljare. Jag kunde ha valt att bli en lismare, en som ställer sig in, en som kryper. Jag kunde ha valt att bli en obstinat jävel som gapade och skrek om allt som ansågs åt helvete. Jag valde att bli en tyst fan som inte ens bevärdigade det jag ansåg åt helvete med ett svar. Egentligen var det rätt kul. Eller det är kul nu. Då var det fruktansvärt. Jag trodde på fullaste allvar att jag skulle dö. Jag gjorde inte det. Jag överlevde.
Det måste i alla lägen vara bättre att öppna käften och skrika än att hålla käften och lida. Sen må andra säga vad fan dom vill. Men så är det. Jag har hela tiden hävdat mitt oberoende. I själva verket har ju all skit kommit ifrån det faktum att jag inte vågat öppna käften av rädsla för omvärldens reaktion. Tystnad är bättre än utpekande. Liksom. Men skit ger upphov till skit, så att säga. Världen kan ta sig i häcken. Jag tycker så eftersom jag får den känslan att världen ber mig ta mig i häcken. Så den och alla skitstövlar som dväljes däruti kan gräva sig ordentligt i själva stolgången och kamma mittbena av smöret de får i näven. Jag tänker fan inte vara tyst längre....
0 kommentarer:
Skicka en kommentar