But even the president of the United States sometimes must have to stand naked.

Angående den i nuläget pågående debatten om konst och moral såsom instigerad av Hr G Hägglund, minister och representant för de BREDA folklagren.


Verklighetens folk är de som lever om nätterna, de som är sanningens apostlar och de som skriker på friheten.

Verklighetens folk är de som aldrig överger kampen, som lever genom tillvarons isande likgiltighet och som låter de knutna nävarna tala.

Verklighetens folk är de med levande ögon som verkligen ser sig omkring, som lever mitt i nyfikenheten och verkligen upptäcker världen.

Verkligheten är ingen etikett som man lättvindligt opportunistiskt klistrar på det som är ens egna murkna åsikter.

För de är här nu. Moralisterna, Puritanerna och de Rasande Rabulisterna. De är här nu. De kryper fram som mask ur trä och slänger fram sina åsikter. För de vet, tro inget annat, de vet. Vad som är bra för dig. de vet vad som är bra för dig både bildligt och bokstavligt. De vet hur man räddar din odödliga själ från omoralens mörker.

För det börjar så. Vad är rätt? Jo, det är rätt som alltid varit rätt. Konst är konst om man ser vad det föreställer. Så är det. Allt annat är omoral.

Nymoralismen kryper alltid fram så fort krisen tuggar oss i nacken. För vad är det som alltid räddar oss? Den gamla goda tiden. För det var så vackert då. Mamma stod i rutigt förkläde med en kanna saft. Pappa jobbade och solen sken alltid. Så vart ta vägen när hela värfärdssamhället rasar samman under hyperkapitalismens rovgärning. Jo, tillbaka in i en barndom som var vacker och ljus.

Moralen är alltid det viktiga. För du vet inte hur moralupplösningen påverkar dig. De som vet är de som styr. De vet vilken konst som är bra för dig. Och bra konst är konst som inte upprör, konst som pryder sin plats, konst som man ser vad det föreställer. Konst är något behagligt som man täcker sina tapeter med.

Så vi lutar oss tillbaka och låter de bestämma. För vem vill bli upprörd?

Det är bara det att konsten är Alltid hungrig. Konsten Vet. Konsten har alltid vetat. Konsten är det som alltid säger sanningen. Konst upprör. Den måste uppröra. Det är dess sanna natur. Dess enda natur. En konst som inte upprör är död konst. En konst som inte väcker känslor är den vidrigaste av alla lögner.

Konst måste alltid vara otyglad. Konsten måste alltid stå på den Andra sidan.
Ett samhälle som inte låter sina konstnärer leva dör, det vissnar bort och förfaller in i ett tankens svarta ruintillstånd.

Hägglund talar som om han vet. Som om han vet vad det innebär att leva. Hägglund är en död man som inte inser att det han representerar är just konstens antites, att han hyllar icketanken, att han vill att Luther ska härska och att du gör ditt jobba och se för fan till att varenda skattekrona kommer in till staten. Ety staten måste sköta viktiga ting, så som bankrekonstruktioner, politikerlöner och generaldirektörsbonusar.

Vad Hägglund aldrig talar om är att det ligger i just hans intresse att just du jobbar en hel dag och knallar hem och låter dig vaggas in i stillsamt slummer av tv4såpor. Hägglund vill inte att just du ska tänka. För då skulle du kanske tänka ut att just Hägglund är en tidsresenär från 1820.

Ingen politiker i ett demokratiskt samhälle är intresserad av medborgare som tänker. Lydnad är lag, konsten skall bara avbilda den synbara verkligheten och du ska jobba tills du spyr. Basta.
Ingenting annat.

Konst måste alltid vara polemik. Om den inte är polemisk så dör den. Och när konsten dör, dör världen.

Det är verklighet.

FREE hit counter and Internet traffic statistics from freestats.com