Absurditeter…
Hemvändardag…? Det där har inte varit mitt hem på tjugo år…Vad finns det då att återvända till…? Till en stad och en skola där jag aldrig någonsin passade in…? Till människor som är likadana främlingar nu som de var då…? Till någonting som bara är ett spöke, till och med för mig själv…?
Hemvändardag…Det finns egentligen inte en enda dag i mitt liv mellan tio och femton år som jag inte minns med ångest och avsmak…Skulle man återvända till det…?
Att klafsa runt i sitt eget förflutna…Och lyfta på luckorna till alla oublietter som finns där…Är ingenting…Det finns inget där längre…Allt är bara dött…Ibland tror jag att det var dött redan när det hände…Det skulle ju i och för sig förklara en hel del…
Hemvändardag…Om jag vore en mindre mildögd man än jag är så skulle jag bli förolämpad…Men eftersom jag är så mildögd som jag är tänker jag inte bli speciellt förolämpad…Jag tänker bara sucka en aning djupt och klädsamt, tänka tillbaka på den gången för fem år sedan, då jag sist besökte mitt gamla Alma Mater (och förfärades av den tjocka likstank som låg över nejderna) och sedan låta det förflutna sjunka ner under decenniers fallna höstlöv…
Dessutom tror jag att den där inbjudan hamnade i högen för Icke Önskvärd Reklam här uti min humbla domicil…Så kan det gå…
0 kommentarer:
Skicka en kommentar