Strax innan…Där i mörkret...När skammen aldrig ger sig av…Utan stiger upp blodröd ur de svarta djupen…Då...Strax innan man kvävs av det förflutna…Borde man få syndernas förlåtelse…
Ingenting annat….
Man får aldrig det...Men förlusten av förlåtelsen är kanske värdefullare…?
För skammen kväver en…Vad är det för inbillad sjukdom som får en man att skämmas över blod och kropp och sinne…? Vad är det för förbannad djävulsapostel som sitter och skrattar djupt hån över människan…?
Skäms den som skämmas borde…Men det händer aldrig…Skammen tillfaller bara De Lättrörda, De Galna och De som har tid att Tänka….
De som borde skämmas skäms aldrig…
I tider av oro ökar moralen…Man bygger murar och försöker blidka gudomar med asketism…Det fungerar aldrig…
Det finns bara grå död i det...
De enda dyrkansvärda gudarna är de som inte ryter åt lusten…
Moralen är de dygdigas bur…Där de gömmer sig för att se in i sin hemliga lusts ansikte…
Omoralen är frihetens säng…
Det värker…Man ska inte umgås med människor…De ser aldrig…De är blinda och bara fulla av sina egna bilder…
Världen är en dröm…Och i spegeln ser man aldrig sig själv…
Det är den som vet det som är fri på allvar…
0 kommentarer:
Skicka en kommentar