En till mig aningens närstående yttrade: ”Ja, du har gjort bort dig. Många gånger”. Då sa jag ingenting. Men nu känns det som förklaring tarvas. Även om jag inte har en aning om hon överhuvudtaget läser här....:
Ja, visst har jag det. Fler gånger än du tror och vet. Men sådan är narrens lott. För övrigt gör inte narren bort sig. Aldrig någonsin. Narren går in i bortgjordheten av fri vilja. Det är hans lott. Han är den helige galningen som låter er slicka era sår i hemlighet, som låter er sitta på parketten och se det ni är rädda för att vara. Sådan är Narren.
Så allt jag gjorde gjorde jag för mig. För att få er att skratta. För att slippa gråta. Att du tror något annat rör mig inte alls. Att du tror något annat förvånar mig inte. Att din fantasi är lika lång som avståndet mellan din panna och din nästipp förvånar mig inte alls.
Förstår du inte. Jag är fri i narren. Skrattet är min religion. Om man inte kan skratta måste man gråta. Och tårar är inte lika roliga som skrattet. Skratt och skrik är ganska lika. Men det är ändå en himmelsvid skillnad. I skrattet kan man lida med makt. I skriket är man maktlös...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar